2017 blev Uppsalagymnasten Lina Sjöberg den första kvinnan någonsin att utföra en trippelvolt i gymnastikgrenen dubbel-mini-trampolin (DMT) – någonting som gjorde henne historisk på världsscenen.
Sedan dess har hon fortsatt dominera och suttit nya rekord. I fjol tog hon bland annat sitt tredje raka VM-guld i grenen, någonting som ingen kvinna lyckats med tidigare.
I helgen var det dags för Lina att återigen skriva in sig i historieböckerna på nytt.
Detta efter att hon under lördagen blev den första svenska att någonsin kvalificera sig till en individuell världscupsfinal i trampolin. Kort därpå gjorde hon detsamma i den synkrona hoppningen tillsammans med Thea Liljeroth.
I den individuella finalen slutade Lina på en sjätteplats. Medaljchanserna försvann efter att hon landat för nära kanten på trampolinen. I synkro-finalen skulle det gå bättre, då Sjöberg och Liljeroth stod för stabil hoppning och lyckades ta hem silvermedaljen.
– Det känns kul, men var väldigt oväntat också. Vi började tävla lite tillsammans i höstas, men har väl egentligen inte tränat något tillsammans överhuvudtaget. Annars har vi bara diskuterat vad vi kan göra, och sen har vi båda sett till att kunna övningarna till tävlingarna, säger Lina Sjöberg.
Det var den första svenska silvermedaljen i världscupssammanhang på 30(!) år – någonting som Lina först var helt ovetandes om. Det hon också var ovetandes om var att det var hennes tränare, Ulf Andersson, som senaste kammade hem medaljen i synkrontrampolin år 1992.
– Det hade jag ingen aning, så det var lite roligt. Jag frågade min tränare om det på plats, och då fick han skratta till lite och säga "ja, det var ju jag".
Du fortsätter att skriva in dig i historieböckerna. Vad finns kvar att göra?
– Jag har gjort det mesta som jag tänkt att jag ska göra, men också det mesta som jag tror att jag klarar av. Det enda som finns kvar är att vinna World Games i DNT nu i sommar. Det hade varit coolt.
Är motivationen fortfarande på topp efter framgångarna?
Jag har ju uppnått alla mina mål, och eftersom jag är målmedveten är det svårare för mig redan nu. Jag behöver en plan som jag kan jaga. Nu när jag inte riktigt vet vad målet är blir det svårt att träna, men jag tycker fortfarande att det är kul.