"När jag var liten så var jag aldrig den bästa", berättar Alva Svennbeck.
Snön har tvingat ut plogbilar på Uppsalavägarna och Alva Svennbeck, som är på väg hem till huset i Skäggesta, sitter vid tillfället fast bakom två av dessa.
– Jag bor hemma hos mina föräldrar och två yngre tvillingbrorsor som också håller på med gymnastik, så vi är en riktigt gymnastikfamilj, berättar Alva medan hon smyger fram bakom plogbilarna.
Precis som plogbilarna kom också Alvas framgångar smygande. Allt började när hennes mamma tog med henne på barngymnastik när hon var två.
– När jag var liten så var jag aldrig den bästa. Det var ingen som tänkte att ”hon kommer bli en stjärna”. I gruppen var jag den som tyckte att det bara var kul att få vara där och hänga med kompisar, dansa och uttrycka mig. Jag hade inga mål och var varken där för att jag ville vinna eller stå på pallen.
Det var först under gymnasiet som de sportsliga framgångarna kom på riktigt. Alva lämnade truppgymnastiken bakom sig för att satsa helhjärtat på en individuell karriär. 2017 deltog hon för första gången i ett individuellt SM på seniornivå och tog brons.
– Jag hade inga mål inför SM och gick bara ut och körde. När jag tillslut blev trea trodde jag verkligen inte att jag kunde komma så långt.
Alla timmar av träningsglädje hade givit resultat och karriären satte fart. 2018 tog hon silver, 2019 tog hon guld och 2021 försvarade hon sin titel på hemmaplan i Fyrishov i Uppsala (på grund av pandemin genomfördes inget SM 2020). Men det är inte de sportsliga resultaten som hon ser som sina största framgångar.
Alva Svennbeck under ett av sina framträdanden på SM 2019.
– Tävlingsmässigt är det absolut SM-gulden och det var väldigt stort att få vara med på VM 2019, men det är ju inte anledningen till varför jag håller på med gymnastik. Jag blir framgångsrik på att få framträda. Att få beröra människor runt omkring mig. Det är det jag tar med mig.
Rytmisk gymnastik kallas ibland för “världens vackraste sport”. Det handlar bland annat om kontroll, finess, taktkänsla, styrka, vighet och koordination.
Likt friidrotten har gymnastiken fler grenar. När Alva tävlar i sin disciplin består den av fyra moment med fyra olika redskap. Under en och en halv minut rör sig gymnasten över en matta till musik med antingen en rockring (som kallas tunnband), en boll, två käglor eller ett sex meter långt band.
– Rytmisk gymnastik är svårt att beskriva! Programmet man kör ska innehålla olika svårigheter, till exempel piruetter, balanser, kast och hopp. Det ska vara väldigt elegant, vackert och se lätt ut. Komplicerat, men kul är det!
När Alva berättar om sin idrott kvittras det i bilen när fåglarna är frånvarande ute i vinterkylan.
– Jag har showen i mig! Jag har alltid gillat dans och vill förmedla något med min kropp och inte bara i ord. Att kunna beröra är något som jag går igång på och det är det jag brinner för.
Både träningar och tävlingar har ställts in på grund av restriktionerna och Alva vittnar om bortfall i truppen.
– Jag hann tävla en gång i mars 2020 och under 2021 har det bara varit tävlingar som man filmat och skickat in. Det har varit tufft att hålla motivationen uppe. Jag tycker ju om att uppträda inför publik och höra att de hejar på en. Jag har kämpat på och levt på hoppet att det någon gång kommer bli bra.
Alva har trots inställda tävlingar behållit drivet. För några veckor sedan tilldelades hon ett elitidrottsstipendium av Uppsala idrott- och fritidsnämnd. Hon tränar cirka 20 timmar i veckan med sin klubb GF Uppsalaflickorna och “älskar att träna med andra”.
"Jag vill se hur långt jag kan gå bara genom att älska min sport och tycka det är kul", berättar Alva Svennbeck.
– Jag vill se hur långt jag kan gå bara genom att älska min sport och tycka det är kul. Jag har inte haft supertalangen, jag var inte lika vig som de andra barnen men har alltid tyckt att det varit så himla roligt. Sedan så har jag alltid haft drömmen att få vara tränare till barn.
När Alva var liten skakade hon och en kompis hand på att de en dag ska bli tränare i sporten de älskar. En dröm som lever kvar än idag.
– En dag vill jag stå som tränare och därför vill jag skaffa mig så mycket erfarenhet som möjligt. Då vill jag veta så mycket som möjligt om hur gymnasten känner. Det är kanske en av de främsta orsakerna till att jag håller på. Jag vet hur mycket gymnastiken gjort för mig och vill att andra barn ska ta få ta del av samma sak.
Hon fortsätter:
– Jag vill ge barnen självförtroende och självkänslan att känna att man är bra, att tycka något är kul och att kunna visa upp sig och utvecklas. Alla barn borde hålla på med någon slags gymnastik när de är små för att få kroppskontroll. Inte bara tävla och bli bäst, utan lära känna sin kropp och våga!
Klockan börjar närma sig 11:00 och Alva har tillslut klivit ur bilen hemma i Skäggesta. Idag blir det ett långt träningspass mellan 12–19, eftersom den ryska tränaren Polina Khonina kommer på besök. Ute på de internationella arenorna är det framförallt Ryssland som står för framgångarna.
– I Ryssland är rytmisk gymnastik jätte-jättestort. Där bor barnen i hallen från lågstadiet. Polina har väldigt bra redskapsteknik och det hoppas jag hon ska kunna hjälpa mig med idag.
2022 är fortfarande ovisst. Men i mars ska Uppsala arrangera NM och det ser Alva Svennbeck fram emot.
Det ska verkligen bli kul med hemmaplan och publik. Det vågar man längta till.