Alva Malmsten Nilsson, som representerar Upsala IF friidrott, är efter sin maratondebut Europaetta på U23-nivå. Hon är även Sverigetrea totalt.
42 kilometer och 195 meter på 2 timmar, 35 minuter och 29 sekunder – så snabb var 21-åriga Uppsalabon Alva Malmsten Nilsson i sitt första maraton någonsin.
– Halvvägs in i loppet insåg jag dock att jag hade gått ganska hårt ut, säger Malmsten Nilsson, som tävlar för Upsala IF friidrott.
Inte på det viset att krafterna började tryta, utan mer en oro över att de eventuellt skulle göra det längre fram, förklarar hon.
Det var ju trots allt livets första maraton och dessutom halva kvar att springa.
– Ja, jag började tvivla lite på mig själv och om jag skulle hålla. Med det tempot jag hade gick jag nämligen mot en tid som motsvarade mitt absoluta A-mål.
Om inte den tidigare angivna tiden redan klargjort det; krafterna tröt inte.
Utan Alva Malmsten Nilsson är nu rankad etta på U23-nivå i Europa. Hennes tid gör henne även till Sverigetrea totalt. I själva loppet i Valencia kom hon tvåa i sin klass och på plats 37 av alla 8 012 löpare som deltog.
En rätt hyfsad debut med andra ord.
– Inför tänkte vi väl att det kanske är dumt att satsa för fullt första gången, att råka gå ut för hårt och eventuellt dö längs vägen, så vi gjorde inte det, varken med träningen innan eller i loppet – för det är många man ser dö längs vägen ...
Alva Malmsten Nilsson under hennes maratondebut i Valencia i Spanien den 1 december ...
Som hon sprang på tiden 2,35.
Va?!
– Nej, nej, inte dör! Alltså när jag säger dör så menar jag att man "väggar", alltså att man går in i väggen (mer om att "vägga" i faktarutan nedan) och att man inte orkar hålla samma tempo längre, säger Malmsten Nilsson och skrattar.
Hon skrattar lite till och klargör sedan:
– Folk dör inte på kuppen!
Det hade varit dramatiskt.
– Men det var mycket man såg efter vägen, så det är ändå en hel del drama i ett maraton, säger hon.
Alva berättar att hennes maratondebut innehöll en del drama – några spydde under loppet, andra sket till och med ner sig. På Österängens IP, där bilden är tagen, förekom dock ingen dramatik av sådant slag.
Löpare som spyr – och bokstavligt talat skiter ner sig – hör faktiskt inte till ovanligheterna i ett maraton. Hög på endorfiner som frigjorts under loppets gång bevittnade Alva både och.
– Jag såg två som spydde och folk som plötsligt gick och satte sig mellan bilar och ja ... Det är en "shitshow" helt enkelt.
– Nej men, att det inte blev någon full maraton-satsning berodde väl mest på att vi inte visste hur jag skulle svara på den typen av träning och inte ville riskera skador. Man borde nog ha några maraton i ryggsäcken först för att säkrare kunna pricka hur hårt man kan pressa sig själv, säger hon.
Hon förklarar att data från fler genomförda lopp kan underlätta för en större satsning i framtiden. Med facit i hand från debuten verkar det inte vara någon dum idé.
När UNT träffade Alva föll valet på ett par adidas i blått. Favoritfärgen på löparskor är däremot vit, speciellt när de är helt nya, menar hon.
Ofullständig satsning men ändå gick det så pass bra. Det fullständigt osar potential. Många förespråkar dock friidrottens kortare distanser på bana för henne, menar hon.
– När jag sagt att jag gillar längre distanser har väl folk haft åsikter om det genom åren. De tycker att jag ska träna snabbhet, men jag vill hellre bli bra på det jag tycker är roligt.
Samtidigt betonar hon att det kan komma att ändras i framtiden, att det helt enkelt beror på vad hon tycker är kul och utvecklande. Just nu är det i alla fall att springa långt som lockar.
Gällande vad framtiden har i sitt sköte för Malmsten Nilsson svarar hon:
– Jag ska springa halvmaraton i Barcelona i februari och sedan Berlin i April och så är det U23-EM nästa år också, där blir min längsta distans 10 000 meter. Men sen tyckte jag maraton-träningen var så rolig att jag nog kommer springa Stockholm Maraton också.
Alva är född och uppvuxen i Gävle, hon flyttade till Uppsala för att studera.
Alva, som är född och uppvuxen i Gävle, flyttade till Uppsala för att plugga till fysioterapeut. Så på sidan av löpningen är det studier som gäller. På frågan om andra intressen nämner hon vänner och sedan blir det tyst en stund.
– Nej, alltså ... Jag har inte jättemånga andra intressen egentligen.
– Jag bakade bullar i helgen, säger hon nästan stolt med ett skratt och lägger sedan till att hon kollade på terräng-EM samtidigt.
Även att läsa böcker kommer in på ett hörn till slut. Annars beskriver Alva sig själv som ganska enkelspårig och förklarar att hon får mycket socialt genom både löpningen och studierna.
Att få springa i OS i Los Angeles 2028 vore en dröm, förklarar Alva Malmsten Nilsson.
Hur länge har det varit du och löpningen egentligen?
– Sen jag föddes typ. Nej, men jag har en väldigt aktiv familj. Mamma höll på med löpning länge och pappa håller på med cykling. De sa alltid åt mig att göra något jag tycker är roligt och jag hade en fallenhet för löpning och tyckte även det var kul, så på den vägen är det, säger hon.
Har du några drömmar med din löpning?
– Jag vill springa OS i Los Angeles 2028, det hade varit extremt coolt.