Under SM i Malmö kastade Jönsson (till höger) hem bronset i vikt men snart inleds säsongen i huvudgrenen slägga på allvar.
– Det var efterlängtat. Jag har ju ändå hållit på på elitnivå sedan jag var 16 år, säger UIF-kastaren om framgången i Malmö förrförra helgen.
Hon är släggkastare och van vid att kasta iväg en fyrakilosklump men vintertid är hon i första hand hänvisad till att få iväg en drygt dubbelt så tung kula. Vikten väger hela 9 kilo.
19,27 meter hivade hon i väg den vilket gav en bronsmedalj.
– Just den här säsongen är det inte nåt toppresultat, mer ett standardresultat. Jag har hamnat på en sån nivå att även om jag inte gör min bästa tävling så kan jag stå på en SM-pall, säger Linnéa Jönsson, som nyligen slog till med nytt klubbrekord för Upsala IF i grenen med 20,57.
Ett resultat hon tidigare säsonger aldrig varit i närheten av.
– Jag har haft en bra uppbyggnadssäsong. Träningarna har gått bra och det ger självförtroende att få ut det på tävling, säger 27-åringen om utvecklingen.
Det gör det intressant att tänka på vad inomhussäsongens vikt-kastande ska kunna göra till sommarens släggdito?
Borgar det för längre längder i slägga?
– Det är ju det man hoppas på. Det brukar sägas att det man kastar i längd i vikt omräknat till fot (drygt 30 centimeter) är det man brukar kunna ligga på i slägga i meter. Så det finns någon korrelation.
Det skulle i så fall betyda att det personliga släggrekordet – som är fem år gammalt – på 63,17 meter ligger i riskzonen för att raderas ut. Det är också precis vad som är sommarens stora mål för Jönsson.
Hur lika är grenarna?
– Teknikmässigt är det ju väldigt likt. Känslomässigt, när man kastar, är det väldigt annorlunda. Man kastar ju vikt för att man inte kan kasta slägga men det är ändå kul att ha nått att tävla med under inomhussäsongen.
Nu är hon dessutom hel och frisk. Knä- och ryggproblem som tidigare stört är borta.
Det har tagit ett tag för Jönsson att nå upp till den där SM-pallen. Hon säger själv att hon har ett bra tålamod och det har betalat sig. Hon har förvisso en junior-SM-medalj i slägga men det är också allt.
– I min åldersgrupp var vi fyra duktiga och jag var den eviga fyran, säger hon.
Efter friidrottsgymnasiet på Celsiusskolan fick hon stipendium på Colorado State University. Efter de fyra åren – och en förbättrat personligt rekord på fyra meter – har släggsatsningen fortsatt på hemmaplan under Henrik Wennbergs ledning.
– Det kändes givet att fortsätta, jag var inte riktigt klar än. Och så länge det är kul fortsätter jag.
Trots att hon läser psykologprogrammet och vid sidan om det hinner med att ha ett extrajobb i en sportbutik hinner hon med att träna sex dagar i veckan.
Klubbkompisn Kajsa Wennberg, som i fjol nådde över 67 meter är en perfekt "sparringpartner" i träningen.
I april väntar träningsläger i, vad man får anta, värmen på Teneriffa och därefter står släggsäsongen på hemmaplan för dörren.
Vad krävs då för att nå framgång i slägga?
– Man behöver ju vara rätt stark men det är också mycket teknik, och det finns lite olika sätt att kasta långt. Lite olika stilar. Jag är mer styrka och power.
Förutom att slå personligt rekord finns ett ytterligare tydligt sikte för släggsäsongen.
– Det skulle ju vara att få stå på SM-pallen utomhus, det skulle vara häftigt. Men det är många tjejer som kastar en bit över 60 och Grete (Ahlberg, VM-nia 2022) som kastar en bit längre.