Upsala IF:s Carolina Wikström jublar med sitt guld efter segern i Svenska Mästerskapet under Stockholm Marathon i juni.
Säsongen har redan varit händelserik för maratonlöparen Carolina Wikström som vunnit tre SM-guld på kort tid. I april blev hon svensk mästare på 10 km i överlägsen stil, hon blev bästa svenska i Stockholm Marathon och tog nyligen hem SM-guldet i halvmaraton.
I april meddelade dock 29-åringen att hon står över VM i Budapest i augusti för att satsa mot OS nästa år.
– Jag behövde göra den prioriteringen för att ha chans att kvala in och prestera i OS. Hittills tycker jag att min plan har gått bra, tanken är att jag ska ta med mig det jag gjort under våren och sommaren för att i höst vrida om träningen mot längre distanser. Jag hoppas att beslutet blir ett lyft i träningen och att jag kan prestera på en högre nivå längre fram, säger Carolina Wikström.
I snart två år har Carolina Wikström tävlat för Upsala IF och hon trivs i klubben. "Det finns en stark gemenskap", säger hon.
I våras började en ny fas i hennes liv och sportsliga satsning. Hon flyttade från Gävle till Stockholm och gick från att jobba heltid, med viss nattjänstgöring, till en 60-procentig anställning på en vårdcentral.
– Jag har märkt av en skillnad i min energi, jag känner mig inte lika sliten mellan passen och har även energi till att njuta av annat än löpning. Det har varit ett lyft i livskvalitet.
Senare i år väntar VM i halvmaraton i Riga i slutet av september och Valencia Marathon i början av december.
– Halvmaraton-VM är ett stort mål och i Valencia Marathon hoppas jag kunna springa på en tid som kvalar in mig till OS. OS är mitt största mål just nu, det skulle betyda oerhört mycket att få vara med där och tävla mot de bästa i världen.
Carolina Wikström växte upp i Uppsala innan hon flyttade till Gävle när hon var 26 år.
En del av satsningen mot OS nästa år är att springa kortare lopp och jobba upp en bättre grundsnabbhet. Därför tävlar hon i helgens SM i de för henne ovanliga distanserna 1 500 m och 5 000 m.
– Det känns lite pirrigt, jag kände att jag ville göra något annorlunda och utmana mig själv. Jag har valt att köra 1 500 meter, vilket jag aldrig gjort förut, och 5 000 meter var tre år sen jag körde. Så det blir en hel del nya erfarenheter och perspektiv i vad det innebär att ha stumma ben.
Vad hoppas du få ut av helgens SM?
– Att jag tar med mig så många erfarenheter som möjligt. Annars går jag in med ganska ödmjuka förhoppningar. 1 500 meter är som ett blankt blad, där har jag ingen aning om hur det kan gå. Jag ska hålla i så länge jag orkar och hoppas kunna utmana mig själv och bryta nya barriärer. På 5 000 meter är det tufft motstånd men där har jag nog lite mer konkurrenskraft.