Rekord-Max vill nå längre

Rekordet föranleder den klassiska sportfrågan om hur det känns.

– Jättebra. Men jag tror att jag kan hoppa ännu längre, säger Max som i dagarna avslutat gymnasiestudierna med friidrottsinriktning i Falun där han bor sedan fyra år tillbaka.

Men det var hemma i Hjälm­unge och Tierp allt började. Som liten grabb höll Max på med flera idrotter – förutom friidrotten främst fotboll och bordtennis. Men i 13–14-årsåldern – när träningsdosen ökar – valde han att satsa på fri­idrotten. Och han kunde inte ha fått en bättre start.

– Det fungerade väldigt bra i Tierp, särskilt allt runt omkring idrotten.

Stort stöd hade han av eldsjälen Kurt Lind som var den som fick Max att börja med friidrott. Relationen till Tierps IF är speciell vilket betyder att han vill vara klubben trogen trots att Falun är en framgångsrik fri­idrottsstad med bland andra tidigare världsstjärnan Sanna Kallur i spetsen.

– Jag hade en jättebra tränare i Falun de första tre och ett halvt åren innan han fick jobb i England för det brittiska landslaget. Jag kan förstå att han tog det jobbet, säger Max.

Den senaste tiden har han haft spjutkastaren Olof Hansson som tränare.

– Han är mer pushande och det är bra för mig. Han får mig att tänja på gränserna och ta mig utanför bekvämlighetszonen.

7,49. Så lyder det nya distriktsrekordet i längdhopp för Uppland. Men Max hoppas att det inte stannar vid det.

– Jag känner att jag har längre hopp i mig. Kan jag hoppa 7,60 kvalificerar jag mig för junior-EM i Tallinn. Det ska inte vara omöjligt även om tiden att kvala in på är knapp.

Han har ingen särskild förebild som längdhoppare utan försöker studera så många som möjligt.

– Jag är lite av en stati­stiknörd och blir ofta sittande vid datorn där jag kollar in statistik och klipp på you-tube. Kanske hittar man saker som man själv kan ha nytta av, säger Max.

Han tränar fem gånger i veckan. När han har tid över blir det fortfarande mycket pingis.

– Jag spelar mot en träningskompis som också började spela pingis tidigt. Vi är faktisk riktigt bra.

Förutom satsningen mot ­junior-EM är världsungdomsspelen i Göteborg i juli ett av säsongen stora mål.

– Det är alltid jätteroligt, konkurrensen är hård och det brukar gå bra för mig i den tävlingen. Dessutom träffar man många kompisar inom friidrotten som bor på andra håll, säger Max Andersson som avstår från att plugga vidare utan siktar på att hitta ett halvtidsjobb vid sidan av sitt idrottande.