Mondo hoppade felfritt fram till världsrekordshöjden 6.19.
Efter en utmärkt start på inomhussäsongen skulle Mondo ta emot världseliten på sin egen gala, "Beijer Stavhoppsgala", under onsdagskvällen. Med ett utmärkt försök på världsrekordshöjden 6.19 i Berlin förra veckan – så bra att eldsprutorna vid ett eventuellt världsrekord gick av innan ribban slutligen föll till mattan – var förväntningarna höga.
I Uppsala bestod det stjärnpackade startfältet av elva stavhoppare, varav sex tillhörde den exklusiva skara som hoppat över 6 meter i karriären. Förutsättningarna för att skriva in "Beijer Stavhoppsgala" i historieböckerna, som den första tävling med tre hoppare över drömgränsen, var därför större än någonsin.
Men trots den höga kvalitén i IFU Arena skulle det redan från ingångshöjden (5.55) vara Mondo som ägde stavhoppsscenen. I hoppet flög han över ribban med enormt stor marginal. Svensken skulle sedan på ett minst sagt lika imponerande sätt klara 5.70, 5.81 och 5.92 i första omgången – som om ribban knappt höjts överhuvudtaget.
Men hotbilden var inte borta än, då amerikanerna Chris Nilsen och KC Lightfoot båda klarat 5.92. Den förstnämnde hade likt Mondo hoppat felfritt utan en enda rivning.
Samtliga hoppare valde därefter att stå över 5.98 för att i stället gå direkt på 6.04, som skulle innebära årsbästa i grenen men också amerikanskt rekord för både Nilsen och KC Lightfoot.
Höjden skulle dock bli för svår för amerikanerna. Mondo däremot, han fortsatte med sin storslagna hoppning och tog därmed en vinst i den första upplagan av hans egen stavhoppsgala.
– Jag tror att ni vet exakt vad jag vill göra, sade han sedan när speakern Tommy Åström frågade om vilken höjd han ville hoppa på härnäst.
Självklart syftade han på en höjning till världsrekordshöjden 6.19.
Men likt många gånger förut skulle det tredje världsrekordet i karriären bli en för stor utmaning för Mondo – detta efter två bra försök (i första och tredje).
Trots det uteblivna världsrekordet verkade humöret fortfarande vara på topp för svensken.
– Det var en underbar tävling och jag är så tacksam för de som kom. Det kommer inte bli den sista gången vi gör den här tävlingen. Det kändes som att det var nära, men världsrekordet är tufft. Jag är känner mig dock bra och är bara 22 år, alltså inte så gammal än, säger Mondo till efter sista rivningen på 6.19.
Chris Nilsen, Armand Duplantis, KC Lightfoot och Pål Haugen Lillefosse (förbättrade det norska rekordet)