Efter många om och men blev Erik Martinsson uttagen till det svenska 4x400-laget i helgens IVM i Belgrad. Men när det väl gällde på söndagsförmiddagen var det han som skulle springa snabbast av svenskarna, med en splittid på 46.9 sekunder.
Trots det är Martinsson besviken över sin egen insats, i vad som var hans första världsmästerskap på seniornivå.
– Det är så klart kul att vara här, men jag märker att jag tappat snabbhet i första varvet och under de sista 100 meterna i loppet. Min tidigare sjukperiod med corona har tagit mycket på mig. Med en flygande start borde jag kunna springa sekunden snabbare jag gjorde i dag, säger Erik Martinsson.
Men när Martinsson, som sprang sistasträckan, passerade mållinjen stannade klockan på 3:09.48. Det saknades drygt två och en halv sekund för att hota det svenska rekordet på 3:07.10, vilket var lagets målsättning inför mästerskapet.
Tiden räckte inte heller för att kvala till finalen. Det saknades drygt en sekund.
– Vi som sprang i dag har kapaciteten, när man kollar på tiderna i efter hand, att ta oss till final. Men eftersom den direkta tanken för många hela tiden var ett inne-SM kan det vara svårt att behålla toppformen.
En av anledningarna var att lagets snabbaste på sträckan, 22-årige Carl Bengtström, vilades efter tre individuella lopp på distansen under både fredagen och lördagen. Där tog han ett sensationellt IVM-brons, men förbättrade samtidigt det svenska inomhusrekordet till 45.33.