Johanna Duplantis bättre än någonsin: "Vill inte ge upp"

För drygt två år sedan nådde hon fyra meter jämnt för första gången. Då inomhus. I mars i fjol gjorde hon om bedriften för första gången utomhus. Det har varit det personliga rekordet fram till ett par veckor sedan när hon efter att ha glidit över såväl 3.81 och 3.96 i sina första försök tog 4.06 i andra. 

– Fantastiskt! Att slå personligt rekord är alltid bra för självförtroendet så det var bra. Jag är så glad över att komma högre än jag gjort tidigare men jag är redo för mer, säger hon över telefon från USA.

Du känner att det är mer på gång?

– Definitivt! 

Johanna börjar snabbt prata om att det finns förbättringar att göra.

Har du ändrat något i träning eller annat jämfört med tidigare?

– Nej, inte mycket. Det är samma program och samma coach. Jag försöker komma i en bättre form, vara mer självsäker och inte låta något komma i vägen. Jag måste fokusera och inte få några mentala blockeringar.

När denna intervju äger rum har Johanna Duplantis precis avslutat förmiddagens collegelektioner. Under eftermiddagen väntar träning. Det är så de flesta dagarna ser ut vilket också passar henne perfekt berättar hon. Johanna går sitt sista år på Louisiana State University i Baton Rouge där hon siktar på ett ta en examen inom mode med inriktning mot säljsidan.

Baton Rouge är inte hemma men inte långtifrån. På samma universitet har pappa Greg och två av hennes bröder också gått även om Armands tid på LSU bara blev mindre än ett år kort. Familjen kommer från Lafayette som är ungefär en timme bort om man tar väg 10 västerut. Det var där hon och hennes tre äldre bröder, Andreas, Antoine och Armand, skolades in i idrotten och då främst friidrottens och stavhoppets värld. Det har i många reportage om "Mondo" berättats om hur han inledde karriären på en ansatsbana och hoppbädd på tomten på husets baksida.

Hoppmattan på familjen Duplantis bakgård i Lafayette, Louisiana, USA.

Foto: JOEL MARKLUND

– Jag och mina brorsor var alltid ute och spelade något, hoppade och hade tävlingar. Vi växte upp och gjorde stavhopp till vår sport, säger Johanna.

I alla fall till stämde det där med stavhopp till tre fjärdedelar. Antoine valde baseball som sin sport till slut och har representerat det svenska landslaget. Vid sidan av Mondo har även Andreas representerat Sverige i stavhopp och nu hoppas Johanna få möjligheten att göra samma sak. Det är en av hennes stor mål med karriären. Det har hon uttalat tidigare och det gäller fortfarande.

Delar av familjen Duplantis poserar för en gruppbild i april 2017 i Lafayette. Från vänster: Johanna, mamma Helena, Armand och pappa Greg.

Foto: JOEL MARKLUND

Hur var det att växa upp som yngst i syskonskaran och som enda tjej i familjen?

– Det var tufft men jag gillade det och det hjälpte mig att bli en tuffare person. De har både varit skyddande och tävlingsinriktade och de har hjälpt mig mycket.

Var det självklart att det skulle bli stavhopp för din del?

– Pappa ville att vi alla skulle ge det en chans. Jag älskade det, Mondo älskade det, alla älskade det även om Antoine valde baseball.

Även om hon bor rätt nära föräldrahemmet hinner hon inte göra besök så jätteofta.

– Jag är hem när jag får tid men nu har ju tävlingarna startat och då har jag inte lika mycket tid för det, säger hon.

Johanna och "Mondo" Duplantis äter tacos i huset i Lafayette i april 2017.

Foto: JOEL MARKLUND

Det är svårt att gå "under radarn" när man heter Duplantis. Hur är det att vara syster till en av världens bästa och mest kända idrottare som radat upp världsrekord och tagit OS-guld tro?

– Ärligt, det är coolt, men jag känner ingen skillnad i det vanliga livet. Jag ser honom som min bror bara men det är coolt med allt han har gjort. Fantastiskt. Jag är stolt över honom. Han är bara så modig och bara går ut och kör. Han har passionen för det han vill. Han är väldigt ambitiös och ger allt han har.

Johanna Duplantis och Armand Duplantis under lag-SM med Upsala IF i Stockholm 2023.

Foto: JOHANNA WALLEN

Louisiana ligger långt söderut i USA och har oftast varmt väder men inte alltid.

– Det är ganska varmt nu, det ligger på 23 grader Celsius. Vi får aldrig snö men för två veckor sedan fick vi 20-25 centimeter, berättar Johanna.

Det låter konstigt men det stämmer faktiskt. En vinterstorm svepte in över delstatens södra delar och temperaturen sjönk till mellan 10 och 15 minusgrader.

– Vägarna stängdes, affärerna stängdes. Vi är inte vana vid sånt (snö) så det var definitivt kaos.

Hon har långtifrån tröttnat på skolan trots att hon är på sluttampen av collegetiden. För henne hade den gärna fått fortsätta längre.

– Det är så roligt och jag har inte tröttnat. Jag gillar att gå till träningen och att gå på lektioner, få kunskap och lära mig saker, så det är lite sorgligt, säger Johanna, som bor tillsammans med två "roomates".

Det var också på LSU hon träffade sin pojkvän Hyland som nu hunnit sluta.

– Jag har känt honom länge men i början var vi bara vänner, Sedan blev vi mer än vänner.  Vi har dejtat i ett år ungefär, säger Johanna.

Johanna Duplantis i UIF-dressen.

Foto: PETTER ARVIDSON

I höst kommer hon fortfarande att ha lektioner men idrottandet för skolan är över. Frågan är vad som händer med stavhoppskarriären. Hon säger att hon inte är redo att ge upp den än.

– Det här är sista året och jag ska bara gå ut och göra mitt bästa. Det har hjälpt mig så här långt. Jag försöker vara självsäker och ha en bra inställning.

– Jag har inga fastslagna planer. Jag kommer att hoppa i Sverige i sommar och får se vad det tar mig. Vad jag gör beror på hur jag hoppar och resultaten. Just nu kör jag på. Det har varit perioder när jag varit lite trött på det men jag vill inte ge upp. Jag har ju gjort det hela livet.

Året har som sagt börjat bra med nysatt personligt rekord och tillika klubbrekord för Upsala IF. Ett par inomhustävlingar till väntar framöver innan hon hoppas kvala in till "nationals" i Virginia som äger rum under andra halvan av mars. 

Sedan följer utomhussäsongen och i sommar är det alltså tävlande i Sverige som gäller.

– Jag vill göra 4.20 i slutet av den här säsongen och jag tror att jag kan göra det. Det blir spännande att se vart säsongen tar mig.

– Jag skulle vilja hoppa för Sverige. Det är mitt mål. Det skulle vara väldigt coolt, säger Johanna.

Guldkram i Paris efter att "Mondo" vunnit guld och slagit världsrekord.

Foto: JOHANNA SÄLL

Fotnot: Johanna Duplantis 4,06 meter var när artikeln skrevs inomhussäsongens (2025) femte bästa resultat av en svensk kvinna. I topp på listan återfanns IFK Göteborgs Kajsa Roth på 4,26 före Ellen Olsson, Hässelby, och Sandra Alvero, Växjö, båda på 4,20.

Det svenska rekordet innehas av Michaela Meijer och ligger på 4,83.