Karolina Svensson har börjat jobba igen. Snart kommer hon att bli AT-läkare.
Det har nu gått fyra månader sedan den hemska olyckan på gymmet, som UNT var först med att berätta om, när hon förberedde sig som bäst inför inomhus-SM. Efter att i ilfart förts med först ambulans och senare även ambulanshelikopter kunde det på sjukhus konstateras att förutom frakturen i bröstryggen hade hon sex brutna revben, en spricka i nackkotan och dessutom en bruten handled. Lägg därtill blod och luft i lungorna.
Hon tappade initialt känseln från naveln och nedåt men den kom som tur var snart tillbaka. Det var mycket som var illa men mycket har nu också rättat till sig.
Revbenen har läkt och handleden är åtminstone "ganska bra".
– Det börjar gå framåt. Jag tänker på det fortfarande men det blir mindre och mindre. Jag har mindre värk och kan leva nästan som vanligt, säger UIF-friidrottaren.
Hon rehabiliterar sig för fullt men det kommer dröja länge innan hon kan springa igen. Och hon får inte bära alltför tungt, men hon har fått tillåtelse att få bära hem matkassarna.
Så här långt verkar hon ha haft en väldig tur med tanke på hur illa hennes kropp var däran.
– Det har läkt bättre än jag vågat drömma om, säger Karolina, som nyligen kunde börja jobba igen.
Strax innan olyckan hade hon precis blivit klar med sina läkarstudier och börjat jobba på en hälsocentral. Där är hon nu tillbaka igen. Hon säger att det fungerar bra. Inom kort kommer hon att inleda sin AT-tjänstgöring och 18 månader därefter kommer hon att bli legitimerad läkare.
Rehabiliteringen så här långt har handlat om sjukgymnastik, vattenträning och promenader. Och så har hon börjat gå till gymmet igen.
UNT:s reporter reagerar direkt när hon nämner gymmet. "Brottsplatsen".
– (skratt) Det är betydligt lugnare och jag har inga vikter, säger hon.
Karolina Svensson tävlar för Upsala IF men bor i Sundsvall och ingår där i en träningsgrupp där. Hon besöker den någon gång i veckan vilket är en del av "processen" att komma tillbaka.
Hon får dock finna sig i att det kommer ta tid att läka kroppen helt och hållet.
– Rehabiliteringen är väldigt lång. Jag får inte stegra upp löpningen innan kotan har läkt och det tar nio månader, så till hösten.
Känner du att du gjort några framsteg så här långt?
– Ja, det tycker jag. Jag är mindre trött i ryggen nu efter träning än hur det var i början.
Hur det blir med en comeback till friidrottsbanan vet hon inte. Hon vill men ännu är det för tidigt att säga om det kommer att gå.
– Jag vågar inte hoppas alltför mycket. Jag hoppas ju på det och än så länge går det framåt. Läkarna och sjukgymnasterna jag har träffat säger att jag haft en väldig tur.
Hon har fortfarande åtta skruvar kvar i kroppen för att hålla ryggraden på plats. Framtiden får utvisa om de får vara kvar eller om de ska tas ut.
Karolina Svensson ler igen. Här tillsammans med sina föräldrars hundar Silje och Faksen
Intresset för hennes skada har varit gigantiskt. Tidningarna är många som velat ha en intervju och hon har också suttit i direktsänd tv och pratat om vad det var som hände när allt gick fel under ett träningspass.
– Jag har varit väldigt överraskad att folk varit så intresserade. Det är kul att kunna dela med sig. Man får se det som terapi att prata om det, säger Karolina Svensson.