Hon kommer från en utomhussäsong som hon beskriver som "inte jättebra". Men det finns förklaringar. Den främsta var att hon hade problem med så kallad överträning förra vintern. Då tävlade hon för Ullevi i Göteborg. I mars flyttade hon till Uppsala och nyligen gjorde 21-åringen klart med Upsala IF som ny klubbadress.
– Jag ville hitta på något nytt, testa något annat, säger hon.
Och så fanns pojkvännen här i form av trefaldige svenske mästaren på 400 meter häck, Isak Andersson. De träffades på ett läger och nu är de både sambos och klubbkamrater.
– Vi kör rätt mycket tillsammans och försöker ha samma typ av träning samma dagar, säger Ebba.
Säsongen 2018 blev inte som hon hade tänkt sig. Sina personliga rekord var hon inte nära att slå men att det finns kapacitet råder det inga tvivel om. Personliga rekordet inomhus lyder 55,23 sekunder och utomhusrekordet är två hundradelar bakom. Hon har tagit junior-SM-guld både inne och ute och 2017 tog hon SM-silver på seniornivå. Hon har representerat Sverige som senior ett antal gånger (i Finnkampen, Nordenkampen och på lag-EM) redan trots att hon fortfarande oftast tävlar i U22-klassen.
Nu är hon friidrottare enbart men den idrottsliga karriären inleddes som fotbollsspelare hemma i Tråvad i Vara-trakten. Hon nådde både Västergötlands distriktslag och F15-landslaget även om det "bara" var på ett läger med det sistnämnda och spelade division I-spel med Falköping. Ändå valde hon alltså att satsa på friidrott när det var dags att gå på gymnasiet med tvillingsystern Alice i Göteborg.
– Det var roligare att springa, säger hon.
Ibland är det så enkelt.
När hon var yngre tävlade hon i nästan allt men ganska fort valde hon bort kastgrenarna som hon inte tyckte var lika roliga. Fokus hamnade på löpgrenarna upp till 800 meter innan hon insåg att 400 meter var det som passade henne bäst. Att det är en distans som är just rolig går kanske att diskutera. Många säger att det är den värsta distansen att springa och att mjölksyran kan komma tidigt.
– Det är kul men extremt jobbigt. Det kanske inte är jättekul de första sekunderna efter att man har kommit i mål. Oftast gör det mest ont och man tappar uppfattningen för vad som finns runtomkring, man får lite tunnelseende. Det spelar ingen roll exakt hur fort det går, det blir ändå lika jobbigt.
Sedan hon flyttade till Uppsala i mars har hon arbetat 60 procent på Arenahotellet som är granne med en hennes träningsmiljö i IFU Arena. I januari kommer hon i stället att börja studera på läkarprogrammet. Hon vet alltså vad hon ska göra de kommande åren vid sidan av friidrotten. Och på löparbanan har hon dels SM och dels junior-EM, som avgörs i Sverige och Gävle, som ett par av sommarens mål.
– Jag är väldigt taggad på att springa fort både inne och ute. Och så har jag som mål att ta mig till landslaget igen.
Vad tycker du om Uppsala så här långt?
– Det är en jättemysig stad. Först i början tyckte jag att det var väldigt litet jämfört med Göteborg men jag är ju ifrån ett väldigt litet ställe. Det är väldigt mycket studenter och det gör att det blir lite familjärt och det är skönt när man kommer som nyinflyttad. Och jag har kommit in väldigt bra i klubben.
Och UIF:s framgångar de senaste åren har spritt sig runtom i friidrotts-Sverige.
– Dom har verkligen satt sig själva på kartan.
Kanske kan Ebba Svantesson var med och bidra med den biten.