När UNT når föräldrarna Per-Erik och Siv Pettersson har glädjen knappt avtagit.
– Det var mycket skrik och hopp här! Det var helt underbart, utbrister mamma Siv Pettersson.
– Jag är lite tagen det känns verkligen och det är bara positivt.
Hur känns det att ens son tagit OS-silver?
– Ja, vad säger man? Vi är jättestolta naturligtvis.
Inför finalen vågade Siv inte tro på medalj men hoppades givetvis.
– Han gjorde en jättetävling. Det känns lite smått overkligt att han skulle lyckas så bra. Det var en superspännande final!
Sedan familjens stora soffjubel i Sixarby så har telefonen inte legat tyst speciellt mycket.
– Det har plingat och ringt en hel. Vi har haft fullt upp med att prata i telefon och svara alla som grattat, säger Siv Pettersson.
Hur ska det här firas?
– Det får nog bli något när han kommer hem, säger Siv som inte hade möjlighet att vara på plats i Tokyo, säger Siv Pettersson.
– Det var tänkt så från början men i och med corona fick vi inte komma in på arenan och skulle knappt få träffa honom så då blev det hemma.
Härnäst blir det dock att gratulera sonen och silvermedaljören via telefon – så snart han får chansen att ringa hem.
– Vi väntar på att han ska ringa nu! Vi har haft mycket kontakt på telefon innan.