Det räckte med att se bilderna av Hagbergs smärta för att det skulle göra ont. Mitt under Finnkampens hundrameterslopp gick vänster lårs baksida. Men inte nog med det. I fallet trasades höger knä sönder. Knäskålssenan (patella-senan) gick av och underbenet pekade onaturligt ut frånkroppen.
Det var för tre månader sedan och där och då visste han inte huruvida det skulle bli en fortsatt friidrottssatsning. Att kunna ha en normal vardag var det första målet.
Senan som lossnat syddes fast. Små snören fästes ovanför och under knäskålen, som det borrades hål i. Detta för att avlasta. Senan är nu på plats som den ska och inom kort ska snörerna borta för att Hagberg ska kunna gå vidare med sin rehabilitering. Efter operationen har det sakta men säkert börjat ljusna.
– Just nu är jag i ett läge där jag inte behöver någon rullstol eller kryckor. Jag har tränat på rätt så mycket, jag tränar på det jag kan. Vader, vänsterbenet en del, mage och rygg. På höger ben ligger fokus på att få upp rörligheten, berättar han.
– Jag har ändå varit skadad tidigare och får ta det steg för steg. Det som kan vara positivt med en sån här skada är att man märker en tydlig skillnad från en dag till en annan. Annars kunde det gå månader i träningen. Nu får jag ett kvitto varje vecka, säger Hagberg.
Givetvis har det varit fysiskt tufft att vara så pass skadad, men även den mentala biten har varit jobbig. Detta trots bra stöd från flickvän, familj och vänner.
– Ja, självklart en väldig påfrestning. Jag var i otroligt bra form och såg framför mig att springa mitt bästa lopp i karriären. Och då gå till att bli lyft i sängar och sitta i rullstol är som att gå från en hög topp till en låg dal.
Rullstolen har han alltså lämnat. Kryckorna likaså. Under tiden som sängliggande har han ändå kunnat hitta positiva saker. Som att han haft mer tid att lägga på sitt företag. Nyligen lanserades hans nya hemsida där han erbjuder föreläsningar och foto och video-tjänster.
Men rehab-träningen kräver nu sin tid den med.
– Jag kör baksiderehab tre gånger i veckan. Vattenpass fyra gånger i veckan. Specifik rehab för knäet sju gånger i veckan. Och ungefär varannan dag är det träning av resten av kroppen.
– Ju mer tid som går pekar det mot att jag kan ta mig tillbaks. Det handlar om mycket tålamod och ta det steg för steg. Men det känns bra nu. Jag är mer och mer positiv för varje vecka och det ska bli roligt att stå på tävlingsbanan igen.
När tror du att du kan stå på tävlingsbanan igen?
– Det kommer dröja lite längre till att jag springer 100 meter. Det kommer jag inte att hinna till 2020 tyvärr, men de längre distanserna. Jag hoppas kunna göra en fyrahundring under 2020. Det skulle vara väldigt väldigt kul att kunna göra det i Uppsala på hemma-SM. Om inte det funkar får jag hitta en annan gren. Jag kanske frågar Vanessa (Kamga) om några tips i diskus (skratt).
Målbilden finns där. Nu ska jobbet göras också. Men Erik Hagberg är på gång. Igen.