Armand ”Mondo” Duplantis tilldelas UNT-guldet för Idrottsupplands bästa prestation under 2020.
Först dammar vi av det självklara varför denna intervju görs just i dag: Armand ”Mondo” Duplantis tilldelas UNT-guldet för Idrottsupplands bästa prestation under 2020.
Guldjuryn har sällan haft en enklare uppgift att utse sin vinnare.
Upsala IF:s svenskamerikan hade ett magiskt 2020 och hans knutna nävar i luften efter att ha klarat 6,15 utomhus i Rom vevades gång på gång i alla världstäckande medier.
– Saker föll på sin plats som jag ville. Jag hittade rätt i min teknik och fysiskt var det mitt första hela år som professionell idrottare. Jag tog saker mer seriöst och blev lite bättre på allt, säger ”Mondo” Duplantis när vi träffar honom på sin hemmaplan IFU Arena i Uppsala.
– På den nivå som jag är på behöver jag inte bli dramatiskt bättre utan jag behöver bli centimeter bättre. Jag har hittat vägar att fortsätta uppåt.
Termometern visar minusgrader den här dagen, men sällan har Uppsala haft en hetare idrottsutövare i sin ägo.
”Bäst genom tiderna”, ”hetast i friidrottsvärlden”, ”bättre än Sergej Bubka”, etcetera, etcetera …
Det ska nämnas att huvudpersonen också kandiderar till Årets sovmorgon – genom att nästan missa den här intervjun.
– Jag hemskt ledsen. Jag brukar vakna runt åtta på morgonen, men i dag vet jag inte vad som hände. Jag missade mitt alarm helt och jag kan inte komma ihåg senast jag vaknade klockan elva. Det är så konstigt just nu, jag gissar att jag har ett lite annorlunda sovschema. Jag kan vara vaken till tre på natten och ändå inte sova till elva … Förutom idag, då, säger Armand Duplantis.
"Jag tog saker mer seriöst och blev lite bättre på allt", säger ”Mondo” Duplantis när vi träffar honom på sin hemmaplan IFU Arena.
Generellt har han dock haft bråttom i sin karriär. Genombrottet internationellt kom 2017 när han slog det svenska rekordet såväl utomhus som inomhus och slog nytt juniorvärldsrekord med starka 5,90 meter.
Det är snart fyra år sedan. Men Armand Duplantis har nyligen bara hunnit fylla 21 år.
Världsrekordhoppen är ju inte tal om någon kulmen. Det är fortfarande bara början av hans resa. Och Armand Duplantis ett av de största affischnamnen svensk friidrott haft på år och dag.
2020 bjöd på en explosion av känslor.
– Jag kunde ha en normal inomhussäsong med publik och kunde slå två världsrekord, så Inomhussäsongen var verkligen perfekt för mig. Två veckor senare var allt stilla, allt ställdes in, som EM, OS och alla mina utomhustävlingar såg ut att ställas in, säger ”Mondo”.
Armand Duplantis utanför IFU Arena.
Att inleda en säsong med att så uttalat ladda för en OS-sommar som Duplantis gjorde under vinterhalvåret är tufft och sätter press och ställer krav.
Att då komma till en säsong som inte liknar något annat och gå i mål i bättre form än någonsin och på det leverera bättre än någon någonsin har gjort … Det är styrka. Mental styrka.
Men ”Mondo” inte bara gillar utmaningar – han älskar dem.
Och ”Mondo” Duplantis är inte känd för att vara tystlåten och butter, så:
– 6,15-hoppet var verkligen speciellt. Det var egentligen det enda målet jag hade när det inte skulle bli några större tävlingar utomhus.
Han är inte sen att lägga till:
– Att jag lyckades klara det och passera en sådan som Sergej Bubka … Alltså, det är svårt att ta in och framför allt för en kille som mig som växte upp med stavhopp där Bubka var som ett mytologiskt väsen, inte en riktigt människa. Saker som han gjorde sågs inte som möjliga, så att se mig själv på en plats ovanför honom är svårt för mig att förstå.
”Mondo” står dock stadigt med båda fötterna på jorden och laddar just nu för inomhuspremiären i Düsseldorf om två veckor. Förberedelserna sker i IFU Arena.
– Träningen blir lite annorlunda ju närmare tävlingssäsongen jag kommer. Jag är två veckor ifrån min första tävling i Tyskland. Just nu är det mer teknik på träningarna för att finslipa detaljer och komma tävlingsredo. Jag försöker framför allt att fokusera på själva hoppandet eftersom vi är så nära tävlingen.
Armand Duplantis är den 70:e UNT-guldvinnaren genom tiderna.
Vad händer annars, då?
Nja, inte mycket alls, säger ”Mondo”.
– Majoriteten av mina dagar är rätt tråkiga. Jag äter, tränar och äter för att sedan ta det lugnt. När det dessutom är så kallt ute just nu, och med restriktionerna inomhus, finns det egentligen inte så mycket annat att göra, säger ”Mondo”.
– Jag brukade spela tv-spel en del tidigare. Jag köpte ett Playstation och spelade Fifa för första gången på tre år förra sommaren men förlorade med typ 7–0 i varenda match … Jag gillar inte att förlora så jag lade det där åt sidan ganska snabbt och har inte använt det sedan dess. Jag kollar en del Netflix, men mellan tävlingar vill man inte göra så mycket. Jag reser mycket och när man väl landar på ett ställe, som här i Uppsala, vill man inte göra så mycket annat än att ta det lugnt.
I all enkelhet går det att säga det uppenbara när rundsnacket har stökats över: Armand Duplantis trivs med livet.
På den raka frågan om han hunnit bli mätt på framgång svarar han lika rakt:
– Jag har tonvis med motivation att hoppa högre och att ta så många medaljer som jag kan. Vi har OS förhoppningsvis det här året och jag vill se till att jag är i min bästa form där och kan komma hem med ett guld.
– Jag har ju bara vunnit EM än så länge och det är så många medaljer kvar att vinna.
Armand Duplantis tar plats på väggen i IFU Arena, tillsammans med två andra UNT-guldvinnare.
FAKTA
Alla tidigare vinnare av UNT-guldet – från Bertil Albertsson 1951 till Armand Duplantis 2020.
1951: Bertil Albertsson, Upsala IF (friidrott)
1952: Rickard Sarby, UKF (segling)
1953: Emy Gauffin, Thor (orientering)
1954: Lars Karlbom, Skärplinge (friidrott)
1955: Karl-Erik Landgren, IK Sirius (bandy)
1956: Tore Jonsson, Thor (orientering)
1957: Göran Grängsjö, U-a Stud (friidrott)
1958: Daniel Freiman, UIF (boxning)
1959: Kenneth Ovsiannikov, UAK (brottning).
1960: Inger Thorngren, US (simning)
1961: Ingvar Jansson, USG (skytte)
1962: Svante Rinaldo, UIF (friidrott)
1963: Boris Jacobsson, UKF (segling)
1964: Bo Jansson, F 20 (modern femkamp)
1965: Birgitta Hagman, US (simning)
1966: Torsten Hallman, UMCK (motocross)
1967: Bengt Söderström, Orion (bilsport)
1968: Ulf Fredin, IK Sirius (bandy) och Hans Mild, IK Sirius (fotboll)
1969: Björn Waldegård, Rimo (bilsport).
1970: Rolf Blomberg/Sven Johansson, USK (skytte)
1971: Anders Bellbring, US (simning)
1972: Jan Jönsson, UFVK (fälttävlan)
1973: Roland Grip, IK Sirius (fotboll)
1974: Christina Karlsson/Hjertson, Fyris (orientering), Ove ”Påven” Andersson SMK Uppsala (rally)
1975: Ove Gunnarsson, USK (skytte)
1976: Torbjörn Taxén, KFUM Uppsala (basket)
1977: Kjell Johansson, UTK (tennis)
1978: Hillevi Hagström, UGK (golf)
1979: Per-Alvar Magnusson, US (simning).
1980: Lennart Pettersson, F 20 (modern femkamp)
1981: Kenneth Pettersson, Märsta (friidrott)
1982: Tom Söderholm, UTK (tyngdlyftning)
1983: Christian Heller, USK (skytte)
1984: Erik Stenlund, Funbo (isracing)
1985: Anders Norstedt, SMK U-a (rallycross)
1986: Dick Wicksell, SMK U-a (enduro)
1987: Christer Kjellqvist, IK Sirius (bandy)
1988: Roger Jansson, Gimo (skytte)
1989: Peter Jansson, Öregrund (brottning).
1990: Jeff Nilsson, Orion (enduro)
1991: Per-Ulrik Johansson, UGK (golf)
1992: Maria Akraka, Rånäs (friidrott)
1993: Raymond Jansson, Crux (bowling)
1994: Lars-Ove Jansson, US (simning)
1995: Rickard Larsson, Orion (enduro)
1996: Peter Jansson, SMK Uppsala (enduro)
1997: Gunilla Svärd, Thor (orientering)
1998: Ulrika Karlsson, Bälinge (fotboll)
1999: Anders Grönberg, Sturarna (bågskytte).
2000: Marina Andrievskaia, Fyrisfjädern (badminton)
2001: Karin Wiklund, Uppsala (bangolf)
2002: Enköpings SK FK (fotboll)
2003: Erik Johansson, Uppsala (modern femkamp)
2004: Johannes Gustafsson, Storvreta (innebandy)
2005: Nathalie Larsson, Lövstabruk (skytte)
2006: Niclas Hävelid, Atlanta (ishockey)
2007: Annika Billstam, OK Linné (orientering)
2008: Angelica Källström & Benjamin Österlund, Uppsala Bugg & Swing society (dans)
2009: Jennie Johansson, Upsala simsällskap, (simning).
2010: Storvreta IBK, herrlaget (innebandy).
2011: Jennie Johansson, Upsala simsällskap, (simning)
2012: Storvreta IBK, herrlaget (innebandy)
2013: Annika Billstam, OK Linné (orientering)
2014: Annika Billstam, OK Linné (orientering)
2015: Annika Billstam, OK Linné (orientering)
2016: IK Sirius, herrar (fotboll)
2017: Lina Sjöberg, Uppsala GF (gymnastik)
2018: Armand Duplantis, Upsala IF (friidrott)
2019: IK Uppsala Fotboll.
2020: Armand Duplantis, Upsala IF (friidrott).