Från slutet av 90-talet och fram tills i början av 10-talet var det främst barn- och ungdomsverksamheten som blomstrade i Upsala IF. I dag ser verkligheten annorlunda ut. Barn- och ungdomsverksamheten är fortsatt stor, men nu har också seniorverksamheten växt.
Flera friidrottare som redan är bland de bästa i Sverige i respektive gren har sökt sig till UIF. Detta trots att de bor och tränar på annan ort.
Varför söker sig nu fler och fler till UIF?
– Vi har ett bra Universitet här i Uppsala, men eftersom vi tidigare inte hade en inomhushall tror jag att många undvek att komma hit. Kombinationen av den nya hallen och att Upsala IF har fått ett stort uppsving senare åren tror jag bidrar till att fler ser oss som ett alternativ, säger Henrik Wennberg, sportchef i Upsala IF.
– Även fast vi nu är mycket större än tidigare vill jag ändå säga att det fortfarande finns en personlig och familjär känsla här. Alla känner i princip alla, och det är bra stämning och kommunikation mellan grengrupperna.
En som känner likadant är 29-årige Odain Rose, en av Sveriges snabbaste 60-meterslöpare genom tiderna. Han anslöt till klubben i somras, och har tidigare hunnit representera moderklubben IFK Umeå, Thorengruppen TFC och Spårvägens FK.
Han menar att UIF har en genuin känsla som ingen tidigare av hans klubbar haft. Han syftar främst på Spårvägen, vilket är en av de största klubbarna i Sverige.
– När man går till en storklubb finns det alltid en risk för att det blir ett maskineri, i stället för att utgå från varje enskild individ. Det går inte att göra på samma sätt i Spårvägen som i Uppsala, eftersom de har så många fler aktiva. Storlek är väl det alla strävar efter, men det kommer med ett pris, säger Odain Rose.
– Det som lockade var en samhörighet, men också hur klubben tänker och agerar. Oavsett vad går allting att lösa med en öppen dialog här, vilket är väldigt viktigt för mig.
Wennberg håller med om att det finns konsekvenser av att vara en stor klubb, men menar att de aktivt försöker arbeta mot det i Upsala IF.
– Det är upp till oss i föreningen att det inte blir så. Det är väldigt viktigt att man får träffas och att alla vet vilka alla är, även om man bor och tränar någon annanstans.
– Vi försöker samla folk när det går, men det är såklart svårt. Vi har i alla fall en kick-off i början av säsongen, där alla UIF:are runtom Sverige samlas under en helg. De träffas också ofta på mästerskapen.
Någon som också trycker på den stora gemenskapen i klubben är den 28-åriga OS-löparen Carolina Wikström. Tidigare tillhörde Wikström LK Roslagen (Rimbo, Norrtälje och Uppsala) – en relativt ny löparklubb med fokus på bred motionslöpning för alla åldrar.
– De har ju en stor verksamhet i UIF, där jag kände att jag kunde vara en del av en större gemenskap genom att de har fler aktiva som satsar på en hög nivå. Att det finns en stor ungdomsverksamhet i klubben samtidigt som folk satsar på elitnivå tycker jag också är väldigt kul, säger Carolina Wikström.
Uppsalatrakterna är inte främmande territorium för löparen. I dag bor hon och tränar i Gävle, men det är i Sunnersta som hon vuxit upp. Hennes föräldrar bor fortfarande kvar i staden, vilket är en anledning till många besök.
22-åriga längdhopparen Karolina Svensson, som bor och tränar i Sundsvall, blev först nyfiken av att byta till UIF efter allt gott hon hört av kastaren Ida Forss, som tävlat för Upsala IF i drygt ett års tid. De är ungdomsvänner och har både Marieby GIF, strax utanför Östersund, som moderklubb.
– Jag hade hört väldigt bra om UIF tidigare. Det verkade ju som en stor klubb, men samtidigt ganska liten, och det tycker jag är trevligt, säger Karolina Svensson.
Ingen av ovan nämnda friidrottare menar att pengar hade någonting med deras klubbyten att göra.
Kan ni konkurrera ekonomiskt om de bästa friidrottarna?
– Min grundtanke som sportchef är att man inte ska behöva lämna UIF för att man erbjuds mer pengar att träna för. Det har gjort att vi tittat närmre på hur de olika modellerna ser ut i friidrottssverige, och vi är varken bättre eller sämre, säger Henrik Wennberg.
– Odain (Rose) byter ju inte till oss för att han får mer pengar här än hos Spårvägen. Men vi är konkurrenskraftiga med Spårvägen, om man säger så. Det är på ungefär samma nivå.