Vilken märklig känsla. Det är kanske inte dukat för efterfest när det vankas EM-kvalpremiär i Lettland – i kval blir det sällan särskilt festligt spel – och hade inte Sverige haft ett OS att se framemot runt hörnet hade det här EM-kvalet känts fullständigt iskallt.
I bland kan mycket information bli för mycket information, men här behövs det inte direkt plöjas statistik, lyssnas på förbundskaptener, experter, utan vi kan bara konstatera att det framlottade EM-kvalmotståndet inte ger någon skrämselhicka.
Varken Island, Ungern, Slovakien eller Lettland ska kunna hindra Sverige att nå en direktplats till EM i England 2021. Förstås.
I gruppspelet i Frankrike mötte Sverige 39-rankade Chile och 34-rankade Thailand. Nu väntar 93-rankade (!) Lettland.
Det blev en oförglömlig fotbollssommar i Frankrike:
Sverige tog sig vidare från gruppspelet, spelade ett mycket disciplinerat och bra försvarsspel och slog ut både Kanada och Tyskland innan man i semifinalen snöpligt föll mot Nederländerna efter mål i förlängningen. I bronsmatchen besegrades sedan England och trots att man var så nära final lyckades laget ställa om.
Men man är aldrig bättre än sin senaste match och det brukar heta att ett svenskt landslag är aldrig så bra som när det är fullständigt uträknat, och sällan så dåligt som när vi på förhand har bra eller rimliga chanser att ta segrar.
Om Sverige på något outgrundligt sätt lyckas bränna segern i EM-kvalpremiären … Fast, nej. Sverige kan ju i princip spela hur som helst, och ändå inte missa detta.
Problem kommer bara om de super in allt beröm från sommaren och flyger iväg för tidigt. Det går ju egentligen bara att misslyckas i det här EM-kvalet, om vi ska hårdra det. Här är Uppsalas egen förbundskapten Peter Gerhardsson lysande i sitt sätt att tänka.
”Om man är favorit så bygger det på vad man har gjort. Och om man ska nå riktigt långt måste man gilla de situationerna. Man måste gilla att vara favorit. Jag gillar inte den där underdogmentaliteten som finns ibland, att man säger att Sverige bara är bra på att slå ur underläge. Det har irriterat mig i många, många år. Man tar inte nästa steg om man tänker så”, sade Peter Gerhardsson under det kvalförberedande lägret på Gotland.
Sommarens VM i Frankrike var det bästa som någonsin spelats på damsidan. Det kan vi alla vara överens om. Nationer som Italien, Frankrike, Spanien och England har gjort USA, Brasilien och Tyskland sällskap i stora satsningar på sina damlandslag, varpå spelet, tempot och attityden under årets VM var ett genombrott på så många sätt.
Saker och ting har förändrats på den internationella fotbollsscenen och stora fotbollsklubbar fortsätter att bryta ny mark, och här har de svenska landslagsspelarna varit högvilt under sommaren.
Sofia Jakobsson och Kosovare Asllani har flyttat till storsatsande spanska CD Tacón, som från och med nästa säsong blir Real Madrid. Linda Sembrant har efter fem år i franska Montpellier gått till Juventus, medan Amanda Ilestedt bytt till Bayern München.
Linda Sembrant var med även när Sverige tog VM-brons 2011, men skillnaden är stor. Konkurrensen är helt enkelt en annan i dag.
”Om man jämför med 2011 så är det många som blivit så mycket bättre, det är mycket svårare nu. Det är många fler lag som kan vinna och det är svårare att nå långt, på så sätt är det väldigt speciellt. Det var många som trodde att vi låg bakom de andra lagen och att vi hade halkat efter, men vi visade återigen att vi är starka och kan ta medaljer”, sade Sembramt efter hemkomsten till Uppsala i somras.
Nu återstår att se om Sverige är mentalt starkt nog att orka ladda om inför en EM-kvalpremiär mot ett iskallt Lettland.