Sirius i allsvenskan. En nästan overklig tanke som blev verklighet i höstas. Sirius säsong 2016 är värd all respekt och det jobb som tränarparet Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf lagt ner kan sannerligen inte underskattas.
Men – och nu kommer själva poängen med den här krönikan – det var bättre förr, kanske mycket bättre om man ska hårddra det litegrann.
Kalla mig gärna för en nostalgisk gubbe – det kanske är sant – men i det här fallet backar jag upp med fakta som styrker min tes.
Allsvenskan är numera en dussinliga sett med europeiska ögon. Den är inte sämst, långt ifrån, men oändligt långt efter de bästa ligorna i Spanien, Italien, Tyskland och England och inte i närheten av många av de andra, som Frankrikes.
I allsvenskan spelar inte de bästa spelarna. Sverige har hundratals proffs i diverse ligor runt om i världen. Det spelar en "hel allsvenska" utomlands. Så var det inte på 1960- och 1970-talet. Då var det hyggligt hög klass på allsvenskan, detta under en tid när Sverige kvalificerade sig för VM tre gånger i följd, 1970, 1974 och 1978.
Låt mig ta ett par exempel:
1973 spelade Åtvidaberg mot Bayern München i Europacupen. På den här tiden var Bayern en gigant i Europa. Halva Västtysklands landslag (som vann VM 1974) spelade i München – och detta lag var Åtvidaberg nära att slå ut.
Det avgjordes på straffar sedan Åtvidaberg utklassat Bayern på Kopparvallen med 3–1 i en match som kunde ha slutat typ 6–1. Några av spelarna i Bayern: Müller, Beckenbauer, Breiter,Schwarzenbeck,Hoeness och Maier.
Bayern München vann Europacupen den här säsongen efter 4–0 i den avgörande matchen mot Atletico Madrid.
Sex år senare gick Malmö FF till final i Europacupen och föll med uddamålet mot Nottingham Forest efter mål av TrevorFrancis.
När Sirius spelade i allsvenskan 1973 så mötte man samma Åtvidaberg som var på vippen att slå ut Bayern München. Det var jämna matcher både på Studenternas (10 614 åskådare) och på Kopparvallen.
Stora delar av det svenska landslaget spelade i allsvenskan 1973: Ralf Edström, Roland Sandberg, Staffan Tapper,Bosse Larsson, Ove Kindvall och Björn Andersson – bara för att nämna några.
Allsvenskan var alltså ingen dålig liga på den här tiden.
Dessutom spelade bara 12 lag i allsvenskan när Sirius tog steget upp 1969. Den utökades till 14 lag 1973. I dag är det 16 lag i allsvenskan.
Det var alltså bättre förr – eller rättare sagt: Det var en större prestation att ta sig till den högsta ligan på 1960- och 1970-talet än det är idag.
Nu är det dock inte bara svart eller vitt. Det finns skillnader som talar till 2017-års fördel. Konkurrensen till exempel.
Ta VM 1974 som ett exempel. Afrikas bästa nation var Zaire, som i första matchen förlorade mot Jugoslavien med 9–0. En annan nation, Haiti, föll mot Polen med 7–0, det stod 5–0 efter 34 minuter ...
Idag är konkurrensen stenhård.
Numera är i stort sett alla fotbollsspelare i de 30 bästa klubblagen i Sverige proffs, det vill säga man livnär sig på fotbollen. Träning alla dagar i veckan, ibland kanske två pass om dagen. Så var det inte för 40–50 år sedan.
Dessutom spelar många kvalificerade utländska spelare i allsvenskan idag.
Till sist ett litet tips och en publikreflektion: Jag tror att Sirius klarar sig kvar i allsvenskan. Man kommer att ha minst tre lag bakom sig: Gif Sundsvall, Halmstad och AFC Eskilstuna.
Synd bara att Uppsala kommun inte hängt med. Sirius hade lätt plockat in 12 000 åskådare i flera av matcherna. Uppsalas bästa reklampelare i konkurrens med universitetet är Sirius fotboll – det måste politikerna inse.
Faktum är att Sirius hade ungefär lika höga publiksiffror i superettan 2016 som laget hade i division II när man gick upp 1968 och 1972. I sammanhanget ska jag påminna om Sirius publiksnitt 1969 som landade på 9 314 trots att man åkte ur. 1973 var snittet långt över 7 000 under en tid när lag som AIK och Djurgården hade svårt att komma över 6 000 på sina hemmamatcher.