I maj månad förra året, under division IV-matchen mellan Sunnersta och Gimo, fick domaren Odai Alwani ta emot slag i ansiktet och även ett knä i magen av en spelare i Sunnersta i samband med att ett rött kort skulle delas ut.
Nu har det hänt igen och jag är inte ett dugg överraskad.
En fotbollsdomare blev brutalt nedslagen, däckad och förd till akuten efter att ha försökt döma en match i division VI.
Det är sjukt.
Har vi inte lärt oss någonting alls?
Vi gemensamt måste förklara att dessa personer inte är önskvärda inom vår sport, om man menar allvar med alla Fair play-initiativ och vackra kampanjer.
Svenska fotbollförbundet har försökt sätta tonen med fina ord inom fina ramar, Upplands dito har följt efter, men det viktigaste är det arbete och den kravbild som sätts ute i varje enskild förening och varje enskilt lag.
I väntan på att varje enskild förening och varje enskild spelare och ledare tar sitt ansvar krävs det långa avstängningar och höga böter från förbundshåll.
Livet kan inte bara gå vidare för tränare och spelare som missköter sig å det grövsta.
Ni som försvarar fotbollen med att säga att den stora mängden matcher genomförs utan några problem, duckar.
Ställ er upp!
Visst, i detta fall är det en enskild människa som passerar alla gränser och saknar all respekt för sina medmänniskor och visst, det är ganska ovanligt att spelare går till handgripligheter mot domare.
Men: Jag vågar påstå att skällsord – det börjar alltid där! – gentemot domare är så vanligt att få ens reagerar, och ”att det skedde i stridens hetta” är en åsikt som regerar.
Det är sjukt.
Det är inte jättelänge sedan vår tidigare stjärndomare i Sverige, Anders Frisk, slutade på grund av trakasserier, och klimatet på fotbollsplanerna har egentligen bara hårdnat efter det.
Jag har sett en hel del fotboll. Jag har ett otal säsonger som aktiv inom den uppländska fotbollen bakom mig, först som spelare, senare som ungdomsledare och nu som förälder.
Var är nolltoleransen? Det går inte att komma ifrån att det är en utsatt position att vara domare på i stort sett vilken nivå som helst och jag har aldrig sett en spelare skälla ut en lagkamrat för att denne uppträder olämpligt mot en domare. Jag har sällan sett en tränare plocka av en egen spelare för att denne har rasat mot en domare.
Svordomar, förolämpningar och framför allt gester har gått ned i åldrarna. Det är både sorgligt och tråkigt, men också en spegling av de stora scenerna, bilderna som varje dag kablas ut via tv och internet.
Vem har inte sett en spelare med stor idolstatus springa med full fart mot sidlinjen och skrika rätt upp i ansiktet på en assisterande domare som vinkat för frispark åt fel håll? Och där spelaren inte har fått mer än möjligen en tillsägelse.
Har vi inte lärt oss någonting alls?