Försäsongen var på många sätt en lång motvind där Sirius jobbade hårt för att rätta till sina brister och jaga tillbaka sina skadade spelare. I premiären mot Hammarby blottades än en gång bristerna.
Och frågan har blivit än mer aktuell:
Vem sjutton tar över på mitten efter Niklas Busch Thor?
Sirius försökte göra ett samlat intryck efter matchen, men det var tydligt att det låg en del ilska och pyrde inombords. Här var det allsvensk premiär inför över 30 000 åskådare på Tele2 Arena och när det verkligen gällde något efter en segerlös försäsong, straffades Sirius hårt – två gånger om.
Straff nummer 1: Jesper Arvidsson slängde sig för att täcka skott och bollen träffade armen.
Straff nummer 2: Ian Sirelius hamnade på efterkälken och touchade Junior i bakhasorna med både straff (självklart) och rött kort (inte lika självklart) som följd.
Det var en sådan match. En premiär att blunda för.
Stefan Billborn höjde knytnäven av glädje. Några meter bort var Kim Bergstrand lika fly förbannad.
Hammarby är inte tippat att tillhöra den absoluta toppen i allsvenskan, men lyftes fram av ett grönvitt hav på läktarna och öste på mot ett Sirius som gick in till premiären i sällskap av många frågor och lämnade med få svar och egentligen fler dimmiga framtidsutsikter.
Sirius spelsystem – en fyrbackslinje, två defensiva mittfältare bakom tre offensiva och en ensam anfallare på topp – kräver sina spetskvaliteter och kanske framför allt hos de två balansspelarna på mitten.
Mot Hammarby hette duon Christer Gustafsson och Abdul Razak.
Min tidiga dom är att Abdul Razak för tillfället inte håller för den utsatta positionen på mitten. Han ville, han försökte, men det han vet att han innerst inne kan, klarar han inte just nu.
Razak värvades in från Göteborg först när Elias Andersson slet av korsbandet och tog sedermera över nummer sju i truppen. Någon naturlig ersättare till Niklas Busch Thor är han dock inte, men han kanske växer in i rollen och någon bättre lämpad för uppgiften finns dessutom inte att tillgå för stunden.
Om säsongen har fått en blytung start, är Siriustränarna förespråkare av att tålamod är en dygd och att ingenting brådskar. Det är därmed logiskt att Razak med största säkerhet kliver in i nästa match som mittfältets balansspelare även då.
I brist på bollinnehav och bolltrygghet på mitten försvinner mycket av Sirius offensiva hot. De taktiska dispositionerna är inte nya för Sirius, men Sirius offensiva styrka har sällan varit vassare med Maholli, Ogbu, Vecchia och nye Eddahri. Om kvartetten förmår att klara av den inte helt oväsentliga detaljen att få in bollen på mål, kan det bli farligt.
Det gick inte på Tele2 Arena. Men hände det något i den blåsvarta offensiven, hände det oftast när firma Ogbu och Vecchia kombinerade med mottagningar och skarvar.
I Ogbu och Vecchia fick Siriustränarna några av de svar de önskat. Värre var det defensivt.
Efter Ian Sirelius insats mot IFK Göteborg i Svenska cupen när snön fortfarande föll blev han självskriven som högerback i Siriuselvan. Mot lågt stående Göteborg gick det bra. Mot högt pressande Hammarby gick det … tja, tyngre.
Ett instick mellan Tim Björkström (bäst i Sirius fyrbackslinje) och Sirelius – som hamnat för högt upp i sin position – gav Pa Dibba ett friläge tidigt i första halvlek. I andra halvlek var Sirelius olycklig igen när han hamnade på efterkälken.
Sammantaget gav Sirius ett formsvagt intryck. Frågetecknen är många. Ska Sirius tillhöra den allsvenska mittens rike under 2018, måste mitten regeras även under press. Kommer Moses Ogbu flyttas ned i planen om Razak inte håller? Fler än Sirius tränare är intresserade av svaren.