Holmgren fingrar på medaljen från spanska supercupen
Solen skiner och poolen på gården glittrar med sitt blåa vatten. Här i Valencia bor Emma Holmgren sedan i somras. Flyttlasset gick då från franska giganten Lyon till Levante. Hennes första tid i klubben kan inte beskrivas som annat än en succé. Vid årsskiftet hade hon flest hållna nollor av samtliga målvakter i de europeiska toppligorna och hon har snabbt fått ett nytt smeknamn i Spanien: El Muro. Just det, muren.
– Det kan jag gärna ha kvar, säger Holmgren när UNT hälsar på i Spaniens tredje stad.
Hon har alltid varit en stor talang redan från tiden i moderklubben Gusk. Därifrån gick resan vidare till Vaksala, Sirius, Hammarby, Linköping, Uppsala och så en kortis till Eskilstuna innan hon för snart tre år sedan flyttade till Lyon.
– Jag tror att min tid i Frankrike, där jag investerade två år i världens bästa träningsmiljö och fick vara bland världsstjärnor har hjälpt mig väldigt mycket med utveckling i alla delar. Allt gick så mycket snabbare, hårdare, mer tekniskt och alla var skickligare. Att sen få börja spela matcher igen och få förtroende, ha en målvaktstränare som är riktigt grym och en stab som litar på mig.
I Lyon vann Holmgren det mesta. Franska ligan, franska cupen och Champions League är några exempel som ingen annan spelare från Uppsala kan skryta med. Hemma i Valencia har hon också en glasplakett från klubben med alla titlar ingraverat. Samtidigt stod hon i skuggan av världens kanske bästa målvakt Christiane Endler och matcherna var lätträknade.
– Jag har alltid prioriterat matchmiljö under hela min karriär så att säga. Jag stod väl och stampade lite där i Eskilstuna och jag kände att det kanske var dags att prioritera träningsmiljö och se om det kunde ta mig flera steg framåt, utveckla mig.
Hur delaktig känner man sig vid de här titlarna?
– Det är klart att det blir på ett annat sätt. Om jag jämför med när vi vann U19-EM 2015, då var jag på planen och man hade de här euforiska känslorna. Det är klart det är mycket känslor, men det blir inte riktigt på samma sätt när man inte är på planen och bidrar. Sedan är det lika viktigt med alla spelare på bänken för utan oss hade det inte gått. Tränaren var bra på att få alla att känna sig viktiga.
Plakett från franska storklubben Lyon.
Att inte spela så många matcher gjorde även att Holmgren under en tid stod utanför A-landslaget. Träningen och tålamodet i Lyon gav dock resultat. I somras skrev hon alltså på för Levante som för tillfället är trea i spanska ligan. Någon dag innan intervjun bröt laget Barcelonas svit på 79 (!) raka hemmasegrar i ligan.
– Framför allt ville jag gå till en klubb där jag skulle bli förstamålvakt och få spela. Det stod mellan lite olika ligor, men jag tyckte att Levante hade en väldigt intressant plan på det sätt de hade scoutat mig och hur de ville använda mig utifrån mina egenskaper. Det kändes som de hade stenkoll på mig.
Är du överraskad hur bra det har gått för dig?
– Jag har inte tänkt så mycket på hur det kommer att gå utan mer varit nyfiken på hur det kommer att gå. Jag har längtat till mitten av säsongen, slutet av säsongen bara för att få se ett kvitto eller bevis på vad tiden i Lyon gav mig.
Målvakten trivs utmärkt i Valencia.
Hon har spelat i Sirius, Uppsala och Gusk. ”El Muros” hjärta är mest gulsvart och hon öppnar för att avsluta karriären på hemmaplan.
– Det hade varit jättekul. Jag och min sambo har väl planer på att ta oss tillbaka till där våra familjer bor i framtiden och det hade varit kul att spela fotboll då också.