I lördags bärgades VM-bronset och eskorterade av två Jas Gripen-plan landade det svenska landslaget på Arlanda under måndagen. Något stort medaljfirande i huvudstaden blev det inte på grund av säkerhetsläget, men en mindre tillställning för de närmsta ägde rum på Arlanda kort efter landning.
– Det känns ändå okej. Vi får vara med familjen, nära och kära. Det är som det är, men det har varit jättefint här på Arlanda, säger Nathalie Björn.
– Det var jättekul att se alla i dag. Vi har varit i något av en bubbla och jag tror inte man förstår hur familjerna har haft det. Jättekul att se alla här i dag, säger Linda Sembrant.
Filippa Angeldahl hade skymd sikt över Gripen-planen då hon satt i mittenstolen.
– Det var väl coolt, men jag såg inte så mycket, säger hon.
– Jag kan visa en video sen, skrattar Sembrant.
Barndomsvännerna Angeldahl och Björn gjorde sitt första VM tillsammans. Ett äventyr som alltså slutade med medalj.
– Vi hade så klart velat gått för guldet, nu blev det inte så och så tycker jag att vi avslutade starkt och kom ändå hem med en medalj vilket är bra, säger Angeldahl.
– Skönt att ha tryggheten och göra något man drömt om sedan man var liten och få medalj för det, säger Björn.
Samtidigt har rutinerade Sembrant fått se duon ”växa upp”.
– Jag har sett de under tio års tid, nu har de mognat och sköter sig själva. Jättefina mästerskap för båda två, säger Sembrant.
För Sembrant har det varit ett annorlunda mästerskap då hon inte startat utan fått agera inhoppare.
– Det har varit annorlunda, en utmaning. Det har varit fantastiska veckor och jag skulle säga, det här är min tredje bronsmedalj, att den här semifinalen var den tuffaste att förlora utifrån att det var mitt sista VM. Jag har en stor stolthet över laget, fotbollen har gått framåt och jag tror det är svårare i dag att vinna medaljer än ett par år tillbaka. Det visar hur bra vi är och att vi är med i världstoppen. Det är häftigt, säger den rutinerade försvararen.
Medaljerna ska nu hem till Uppsala berättar trion. Nu väntar lite ledighet innan de ska infinna sig i respektive klubblag.
– Det är sådant man drömmer om, att få spela mot de bästa i världen. Man har sett under turneringen vilken nivå det har varit så det har inte varit några lätta matcher. Vi har mött världslag och visat att vi är där och minst lika bra. Det har varit magiskt, säger Angeldahl.