Två Jas Gripen i luften, stolta föräldrar på plats och blågula flaggor. Det blev inget storslaget firande, men väl en värdig liten mottagning på ett hotell vid Arlanda. Bronshjältarna har visat att Sverige minsann fortfarande hör hemma i världstoppen – och det med en tydlig Uppsalaprägel.
Och det är dags för Uppsala att inse att man sitter på tre världsstjärnor. Linda Sembrant, Nathalie Björn och Filippa Angeldahl kom alla tidigt fram, men försvann lika snabbt från Uppsala. Sembrant lämnade Bälinge för AIK efter degraderingen för en väldans massa år sedan och för Björn och Angeldahl blev det en ynka säsong i Sirius i elitettan innan man gjorde samma flytt till Solna och senare ut i världen. Det tror jag har gjort att Uppsalaborna kanske inte förstår hur bra spelare som staden har fått fram. Vi snackar faktiskt tre absoluta världsspelare, alla från Uppsala. Jag hoppas och tror att det här världsmästerskapet har gjort att folk har fått upp ögonen.
Många år har som sagt gått sedan Linda Sembrant lämnade Bälinge för spel i AIK. Sedan dess har mycket hänt. Sådär 138 landskamper, VM- och OS-medaljer, årets back på fotbollsgalan, SM-guld och spel och ligatitlar hos jätten Juventus. Allt känns så naturligt att man inte ens tänker på det. VM i Australien och Nya Zeeland blev annorlunda för backen. I stället för att, som tidigare, vara en nyckelspelare på planen så har hon varit det vid sidan av. Två inhopp blev det på vägen till bronspengen. Ytterligare en VM-medalj till byrålådan i Uppsala. Men. Det är faktiskt läge att stanna upp här. Ingen, INGEN, kan mäta sig med Linda Sembrants meriter på fotbollsplanen. Hon är i särklass Uppsalas bästa fotbollsspelare någonsin. Och det är knappt en åsikt utan ren fakta.
Sembrant går mot slutet av sin aktiva karriär, en minst sagt fin sådan. Det här världsmästerskapet var hennes sista. Om hon kommer att förbli Uppsalas bästa spelare någonsin återstår att se för det finns som bekant en stark duo bakom som utmanar i form av Nathalie Björn och Filippa Angeldahl som båda var bärande spelare i VM. Trots att det känns som om duon varit med hur länge som helst så är de ”bara” 26 år. De kommer att leda det här landslaget många år framöver och har alla möjligheter att utmana om Sembrants ”titel”. Det är något som Uppsala kan och ska vara stolta över.