Helt plötsligt fanns en realistisk chans att nå en tredjeplats för Uppsala. Segrarna radades upp samtidigt som Umeå darrade betänkligt. Men. Avståndet var för stort och under lördagen stod det definitivt klart att det inte blir något allsvenskt kval för Uppsala. Och tur är väl det. Föreningen har så klart inget i allsvenskan att göra efter fjolårets misslyckades satsning och mår bäst av att vara kvar i elitettan. Att man nu kan sluta fyra är dock sensationellt bra. Det är bara att lyfta på hatten.
Inför säsongen var jag orolig för Uppsala som valde att satsa ungt, mycket ungt. Det har dock visat sig fungera alldeles utmärkt och klubben har fortsatt att imponera som spelarutvecklare. Bland de egna har Thindra Mattsson briljerat, Clara Leffler gjort åtta mål, Älvali Lindström visat framfötterna tillsammans med bland andra Stina Leffler och Lova Tomic. Josefin Baudou går från klarhet till klarhet. Elin Flakberg och Amanda Sundström plockades in utifrån och har tagit steg. Ja, man kan nämna många spelare i det här laget.
Det som dock imponerar mest är under vilka förutsättningar man har gjort en sportsligt riktigt bra säsong. Att ekonomin är kaos och i princip har varit körd i botten har varit ett faktum som man levt under sedan sommaren. Men laget har varit som bäst sedan beskedet att man kanske inte ens klarar av att slutföra säsongen kom. Och lägg till att man tappat både Clara Flenhagen och Ellen Andersson, två tredjedelar av backlinjen, under säsongen utan att det har märkts. Trots att laget är så ungt så verkar man ha en jäkla moral. Man kör på och presterar oavsett om det brinner lite varstans runt omkring. Jag måste säga att jag är väldigt imponerad av Julius Brekkans jobb som tränare (och sportchef). I fjol i allsvenskan spelade Uppsala sin bästa fotboll med honom på sidlinjen och nu har han tagit det här laget till en riktigt fin placering också trots ovan nämnda problem. Uppsala har all anledning att vara stolta över sitt 2024 på planen.
På andra sidan stan gick luften ur Gusk redan innan säsongen började på allvar. Jag hade höga förväntningar på de gulsvarta i och med de värvningar man gjorde inför året, men det har inte alls blivit så som de hade tänkt sig. Framför allt har Gusk fått inse att den stomme som tagit laget till en stabil placering i elitettan inte kommer att ta laget så mycket högre upp. Det blir en nöt för Fredrik Bernhardsson och Hanna Spets att knäcka under vintern.