Spets har själv spelat fotboll med bland annat Kungsbacka i damallsvenskan.
Hon tränar vanligtvis Uppsala fotbolls F17-lag men när Jonas Valfridsson och Rikard Östergren hastigt lämnade i början av maj kastades hon tillfälligt in som assisterande för damlaget.
– Det är klart att man har kastats in i något nytt men samarbetet med "Bylle" (Jonas Bylund) och Brekkan har fungerat jättebra och även med spelarna så klart. Sedan är det en omställning för oss samtliga efter allt som skett men jag har uppskattat tiden, att ha fått testat på något nytt och samtidigt fått lära mig mycket, säger Hanna Spets.
27-åringen har höga ambitioner med sitt tränarskap och vill långsiktigt ta uppdrag på seniornivå men när i tiden det skulle ske är svårt att säga.
– Det beror lite på vart och om man får några erbjudanden eller så. Annars hoppas jag såklart på att kunna klättra i Uppsala fotboll också, även om det blir långsiktigt då eftersom jag håller på med tränarutbildningar och sådant som man behöver för att vara kvalificerad för de typen av jobb.
Spets har själv spelat fotboll i bland annat Kungsbacka i allsvenskan och med det grekiska laget Elpides Karditsas. För två år sedan tvingades hon sedan lägga av på grund av för många knäskador.
– Jag själv hade önskat och drömt om att ha fått spelat längre. Men jag kände då att jag absolut inte var klar med fotbollen, det har varit mitt liv under så många år och att fortsätta att jobba inom det var en självklarhet. Att få den möjligheten att göra det nu i Uppsala fotboll är jättekul, säger hon och fortsätter:
– Jag själv har inte riktigt bearbetat det utan jag kastade mig in i uppdraget istället. Att sluta med fotboll är en sorg i sig för min del.
Det är inte jobbigt att stå vid sidan av nu som tränare?
– Det är klart att man ibland önskar att man hellre hade varit där ute men å andra sidan har jag funnit en otrolig glädje i att vara tränare. Just nu hade jag kunnat tänka mig att spela i division fem men knäna håller inte för det. Det är kärleken till sporten som gör att man håller på men då tänker jag att man får hitta den kärleken på andra sätt inom sporten och det har jag gjort nu, på tränarsidan.
Hur tror du att spelare skulle beskriva dig som tränare?
– Jag tror, och hoppas, att de ser mig som en engagerad tränare som är mån om spelarnas mående. Även att jag är otroligt positiv, optimistisk och tror att saker kommer gå vägen. Inte så hård men kan ryta ifrån när det behövs. Jag hoppas att de blir sedda som individer.
Spets är stolt över sin karriär även om hon hade önskat att den var längre.
I laget har Spets sin partner och sambo Beatrice Gärds. Inför att hon skulle ta klivet upp som assisterande tränare för damlaget genomförde laget en röstning huruvida det kändes okej att Spets skulle komma in och leda laget tillsammans med Brekkan och "Bylle".
– Jag bestämde mig för att prata öppet om det i laget, de vet ju om vår relation, och ville att alla skulle vara "on board" för att jag skulle ta klivet. Jag har förstått det som att de gjorde en röstning om det och då röstade alla ja. Att få det stödet är såklart en kick för mig också, att förtroendet finns.
Du ryter ifrån när det behövs, kan du säga åt Bea vad hon ska göra?
– Ja, det tycker jag. Vi har varit tydliga med att på fotbollsplanen och innanför linjerna då är det en annan typ av roll och den sociala delen får försvinna. Vi har haft den dialogen och jag tycker att det funkar väldigt bra, sedan får du väl fråga Bea om vad hon tycker, säger Spets och skrattar.