Aujalay, som fyller 50 år i dagarna, är född och uppvuxen i Uppsala. Han gläds åt att Uppsala numera även har en plats på fotbollskartan – även om han själv inte haft en spikrak relation med Sirius.
– Jag spelade i UIF själv när jag spelade fotboll så Sirius gillade man ju inte. Sedan har Uppsala aldrig haft något allsvenskt lag innan så då har jag egentligen inte hållit på något, säger Aujalay och fortsätter:
– Nu är det väldigt roligt att Sirius har gått upp och det är kul för att man märker att det engagerar hela staden. Det är första gången man upplever det i Uppsala, att det finns en gemensam fotbollskultur. Man kan hålla på Gusk och UIF, men jag tror att alla kan enas om att det är viktigt att det går bra för Sirius. Det är häftigt och jag går gärna på match, det är skittrevligt.
Han har synts flera gånger på Studenternas när publiken fick komma, men det är framför allt en tidig och stark relation till Uppsala Basket som han har.
– Jag har alltid varit sportintresserad och när jag var liten så växte jag upp med basketen för vi var en stark basketkultur på Sverkerskolan under den perioden. Alla spelade basket och det var starkt i Uppsala.
Framför allt var det en kampanj som gjorde att Aujulay började gå på matcherna i gamla Fyrishallen.
– Alla skolungdomar fick ett ”Fräscha Uppsala”-kort och när man fick det så lovade man att man inte skulle slänga skräp på gatorna, typ glasspapper. I och med att man lovade det så fick man gratis inträde på basketmatcherna. Alla tittade på basket, det var fullt på Fyrishallen. Det var en väldigt bra deal, man påminde varandra för man var väldigt nojig för att bli av med det där kortet.
Själv spelade han guard i ungdomsåren.
– Många av de jag gick i skolan med och spelade med gick sedan hela vägen till A-laget.
Han följde även nyfiket de amerikaner som kom till Uppsala för att spela. När han ombeds välja ut en favorit så är svaret både snabbt och solklart.
–När Kelly Grant kom, han satte ett stort avtryck och han var väldigt bra. Han blev en stor spelare i hela Sverige sen och var coach. Honom gillade jag mycket, säger Aujalay som även höll på med karate i unga år.
Nu följer han sina Uppsalalag från tv och läktare
– Fotboll var jag värdelös i, men jag spelade för alla andra gjorde det. Basket var jag ganska bra första två åren för då var alla i samma längd, sedan drog några i väg och då fick man släppa det.