Haron Ahmed Zubair
En kedjerökande bråkstake från staden Akre i irakiska Kurdistan. Det var länge Haron Ahmed Zubairs liv. Mer eller mindre organiserad fotboll har 27-åringen bara spelat i tio år och nu är han en av Dalkurds viktigaste spelare i jakten på en återkomst till superettan.
– Där jag växte upp i Kurdistan så hjälper miljön till att man ska vara aggressiv, man växer upp i en aggressiv miljö. Har du inte rätt personer runt omkring dig så är det lätt att hamna snett. Jag var stökig och bråkig för jag ville visa upp mig, berättar Zubair på ett café nära bostaden i Gränby.
Det var alltså först för tio år sedan som Zubair började spela organiserad fotboll. Mittfältaren berättar att det troligen var det som räddade honom från en helt annan bana i livet.
– 2010 så slutade jag röka cigaretter och vattenpipa eftersom jag fick en chans att spela. Det var något jättestort, att man plötsligt togs på allvar. Fotbollen räddade mig.
Vad hade hänt annars?
– Jag tror att mitt liv hade sett annorlunda ut. Dels för att jag umgicks med fel typer, dels tror jag inte att jag hade gått på universitetet då. Det är svårt att säga, men jag tror inte jag hade suttit här nu.
2011 blev han upptäckt och så småningom hamnade han i Dahuks ungdomsakademi och A-lag.
– Men där satt jag på bänken i nästan ett och ett halvt år innan jag plötsligt blev uttagen och ordinarie. Det var ett väldigt speciellt steg och i samband med det fick Dalkurd upp ögonen för mig.
Haron Ahmed Zubair i cupmatchen mot Helsingborg.
Vägen till Uppsala, Studenternas och Dalkurd har dock kantats av tuffa situationer. Zubair fick från tv:n följa hur den islamiska staten gick till attack och mördade personer han kände bland annat.
– Jag som absolut inte är intresserad av politik satt fastklistrad framför tv:n för att kolla vad som hände, hur nära de var, hur många som var döda, vem man känner och så. Det var en väldigt stor press, man hade ingen koll på vad som skulle hända och självklart var det en väldigt stor press för oss alla.
Hans tuffaste motgång kom dock i tonåren då hans stora förebild och storebror hastigt avled. Zubair får tårar i ögonen när han tänker tillbaka på de där dagarna.
– Jag var ung när det hände och förstod inte allting, hur en person som hade betytt så mycket för mig och min familj plötsligt försvinner. Jag var väldigt tillbakadragen under den perioden, jag höll mig borta från allt och alla, speciellt från mina föräldrar. Det påminde mig hela tiden om att min bror inte finns kvar och det var en väldigt jobbig period som har påverkat mig mycket.
Vad var det som hände?
– Han var polisofficer. Just den dagen skulle han till en annan stad och tjänstgöra och innan han gick ville han säga hej då till alla, vilket han aldrig brukade göra. Det kändes som om han hade en känsla av att något skulle hända. Han var på väg i bilen och hamnade i en olycka. Han togs till sjukhuset och var stabil. Han fick komma hem och den dagen minns jag väldigt väl. Jag stod utanför när han kom ut från sjukhuset och åkte hem med honom i bilen. Jag blev väldigt lugn av att se honom.
Zubair torkar sina ögon när han tänker tillbaka.
– När han såg sin mamma och fru så började han plötsligt hosta. Han slutade aldrig hosta efter det och efter en väldigt kort tid så gick han bort.
Hur mycket tänker du på din bror i dag?
– Självklart, det är många gånger jag tänker på att han borde vara i mitt ställe i stället, om vi kunde byta plats.
Dalkurds nummer tio har varit en av lagets bästa spelare under säsongen.
Drömmen om att spela för Dalkurd har han haft hela livet berättar han. Att det skulle bli verklighet var dock inget han trodde på. Även om han var en talangfull fotbollsspelare i unga år så trodde han inte att han skulle kunna försörja sig på fotbollen och samtidigt studerade han pedagogik och idrottsvetenskap vid universitetet.
– Det gjorde att jag inte kunde vara med på träningarna, jag spelade bara matcherna de första tre, fyra åren.
Hur stora är Dalkurd i Kurdistan?
– Betydelsen av Dalkurd i Kurdistan är väldigt stor, det är som en symbol för alla kurder. Alla följer Dalkurd, kanske inte alla matcher, men resultaten. Det är många tv-kanaler som säger hur det går. Ett annat exempel är på matcherna. Tio personer kan låta som flera hundra och det visar vilken betydelse som laget har. Det är inte alla som har den passionen.
Tillsammans med anfallaren Farhan Shakor Tawfeeq presenterades Zubair som Dalkurdspelare den 19 mars 2020 precis i början av coronapandemin. Något spel i superettan blev det dock aldrig. De båda spelarna hindrades från att resa in i Sverige under hela säsongen och i stället lånades de ut till varsin klubb i mellanöstern.
– Det var en väldigt jobbig period, inte bara för mig utan för alla. För mig var det tufft också om jag ska prata om mig. Vi satt i karantän och fick vänta utan att veta något. Hoppet fanns att vi skulle kunna komma hit och så blev det till slut.
Hur var det att komma till Uppsala?
– När jag kom hit så var det en stor omställning. Det skiljer sig väldigt mycket vad gäller miljön. Sedan kände jag också en stress att jag inte skulle kunna passa in i svensk fotboll. Fokus låg på mig själv och den tiden var stressande, jag var orolig att inte räcka till. Jag försökte pressa mig själv väldigt mycket.
Zubair är liten till växten, men kan uträtta stordåd på planen.
Mittfältaren bevisade dock sig själv och övriga redan under försäsongen med flera fina insatser.
– Det hjälpte mig väldigt mycket. Efter de två, tre första matcherna kände jag att jag kan prestera.
Han har varit en nyckelspelare för Dalkurd under säsongen, en säsong som varit stökig. Den inleddes med Mesut Meral som tränare, han sade dock upp sig i början av sommaren och ersattes av Azubuike Oliseh som efter bara tre matcher fick sparken efter hård kritik från spelartruppen. Det handlade bland annat om kränkande särbehandling. Sedan en tid tillbaka är det i stället Yasin Aras som är tränare för laget.
– Jag kan inte säga hur det har påverkat alla andra, men för egen del så har jag respekt för alla tränare som har tränat oss. Alla hade sina bra och dåliga sidor. För alla spelare, det spelar ingen roll vem du är, om du byter spelidé tre gånger under samma säsong så påverkar det kvaliteten på spelet och resultatet. Som tur är har vi ett gäng som brinner för klubben och vill ge hundra procent. Det är därför vi har gjort resultat, säger Zubair och tillägger:
– När vi började var vi många nya spelare som skulle spela ihop oss och på det flera tränarbyten. Det har inte varit lätt, det ska man inte ljuga om.
Mesut Meral valde att avgå i början på sommaren efter meningsskiljaktigheter kring klubbens framtid.
Sedan det senaste tränarbytet har Dalkurd fått ordning på det mesta och är med i jakten på en kvalplats till superettan.
– Vi var tvungna att göra något. Det är inte bara tränarens fel utan ansvaret ligger också hos spelarna. Jag själv sa att det inte spelar någon roll vilken tränare vi har utan att ansvaret ligger på oss också om vi misslyckas. Efter vinsten mot Sandviken tittade vi på varandra och skrattade, ”vi kan det här”.
Vad säger du om säsongen hittills för er?
– Man måste vara realistisk. Vi kan inte satsa på förstaplatsen, men vi har en stor chans att komma tvåa. Vi måste prestera i de matcher som är kvar och vi tror stenhårt på det. Vi har kvalitet i laget och om vi inte kommer tvåa så är det något som gått fel.
Speluppläggaren är inte helt nöjd med sin egen säsong trots att han varit ett av de stora positiva utropstecknen i laget.
– För min personliga utveckling passar svensk fotboll mig bättre än mellanöstern. Mina kvaliteter kommer fram mer här. Jag vet dock att jag inte har nått min högsta nivå än.
I början av september förlängde han sitt kontrakt med Dalkurd över säsongen 2023. Enligt Zubair var det främst två anledningar till att han valde att förlänga trots lockrop från större klubbar både i Sverige och utomlands.
– För det första är det min familj. Alla är väldigt stolt över att jag spelar för Dalkurd och vill att jag ska stanna. Att de är så stolt över mig fick mig att vilja stanna. Den största faktorn bakom att jag stannar är alla människor som inte tjänar några pengar på mig. När jag såg alla supportrar komma till arenan och skrika mitt namn. De här människorna lägger sina pengar, sin tid och lämnar sin familj för att komma och se oss spela. Supportrarna fick mig också att stanna.
Zubair hyllar Dalkurds supportrar.
Och han vill att Dalkurd ska få pengar om han lämnar i framtiden.
– Alla fotbollsspelare vet att det är viktigt att tjäna pengar för vi har en kort karriär och man kan skada sig eller vad som helst. Jag som kurd, som har drömt hela mitt liv om att spela i Dalkurd, om jag skulle lämna Dalkurd i det skicket, vad skulle det sända för signaler till andra spelare? Jag måste ta mitt ansvar. Dalkurd måste tjäna på mig. Så som jag behöver Dalkurd så behöver Dalkurd mig.
Den kedjerökande bråkstaken ser man inte röken av. Haron Ahmed Zubair ger ett lugnt, snällt och väldig ödmjukt intryck när han berättar om sitt liv och hur han mot alla odds hamnade i Uppsala. Åtta omgångar återstår av ettan och mittfältaren vet vad han vill.
– Min största dröm är att ta Dalkurd till allsvenskan och spela där. Personligen vill jag så klart spela på den högsta nivå som det går i det land man spelar i. Alla fotbollsspelare vill representera sitt land i ett stort mästerskap. Det går inte för oss kurder tyvärr utan vi får spela för alternativa nationer som Irak. Det hade varit en dröm att få spela ett mästerskap, säger Haron Ahmed Zubair.
Se alla Dalkurds matcher direkt på unt.se under hela säsongen.