Eke fick bäras ut på bår efter att hon fallit ihop till marken i den 70:e minuten mot Hammarby.
Det var i hemmapremiären mot sitt gamla lag, Hammarby, som Helén Eke efter drygt 70 minuter vred knäet och föll ihop på marken. Försvararen fick sedan bäras av från planen med bår.
– Det smällde till i knäet, man hörde det och det känner man ju, säger Eke som ganska direkt förstod att det var korsbandet när hon låg kvar där på planen.
– Jag fattade ju direkt att det var allvarligt. Det gjorde ont men jag blev också ledsen direkt. Det var fifty fifty av de två känslorna. Jag kommer ihåg att jag inte ville att någon annan skulle vara ledsen så jag ville inte säga till någon först, att jag hade hört att det smällt till. Sedan kom en spelare från Hammarby fram och då sa jag till henne, som jag spelat med tidigare, att det klickade i knäet.
Två veckor senare kom beskedet att korsbandet är av för tredje gången i karriären och att säsongen är över. På sin Instagram lade hon ut en bild med texten "korsbandet av och hjärtat i tusen bitar".
– För mig blev det en jättestor sorg, jag hade verkligen sett fram emot att få spela. Jag har ändå känt mig i bra form, fått ett helt år utan skador och såg verkligen fram emot att spela i damallsvenskan igen och jag kände att jag kunde ge mig själv rättvisa. Så då blev en stor sorg att inte få göra det och att det var så himla tidigt, att det var i andra matchen. Och att jag kände att jag inte var klar där.
Hur bearbetar man det?
– Jag tillät mig själv att vara ledsen ett tag. Och det kan fortfarande komma tillbaka till en, bara av att jag pratar om det nu så kan jag känna att det är en sorg att jag inte fick spela i år. För att jag har känt att jag har gjort allt jag kan, säger hon och blir tårfylld i ögonen.
– Gud, jag blir typ lite känslosam när jag pratar om det men jag kan inte heller bara fokusera på det. Någon gång måste man också acceptera det och jobba framåt.
Eke beskriver skadan som en stor sorg och att hon tillät sig själv att vara ledsen ett tag.
Eke beskriver sig själv som positiv och det märks när UNT träffar 32-åringen på Studenternas. Att hon alltid ser saker från den ljusa sidan. Hon berättar att hon två veckor innan korsbandsskadan kollade upp hjärtat för att de hade hittat ett blåsljud. Förklaringen var dock att hon är för vältränad och att de orsakat turbulens i hjärtat.
– Då slår det mig direkt när det hände, när jag skadade mig, att det första jag tänker är "vad skönt att det inte var hjärtat i alla fall". Varför kan jag inte få vara lite bitter? Då blir jag också arg och trött på mig själv för att jag ska vara så himla positiv. Jag har försökt vara bitter men det är väl inte min grej. Det är klart att jag har varit ledsen, men jag tror inte att jag kan vara bitter, säger hon.
Helén Eke förstod direkt att skadan var allvarlig efter att hon hade hört hur knäet "knäppt" till.
En fråga som hon har fått en hel del sedan skadan är hur hennes framtid på fotbollsplanen ser ut.
– Jag säger till alla andra som skadar sig allvarligt att jag tycker inte man ska ta något beslut när man skadar sig för det är för mycket känslor där och då. Oavsett om det handlar om att ”jag ska vara bättre än någonsin” eller ”jag vill inte mer”. Jag rekommenderar ingen annan att ta ett sådant beslut och då måste jag ju göra samma sak själv, säger hon och fortsätter:
– Vad jag gör nästa år har väl inte jag funderat så mycket på än om jag ska vara ärlig. Det är klart att jag "rehabar" för att spela fotboll, så är det ju. Men sedan om jag skulle känna att jag inte vill, av någon anledning, så får man väl ta det då. Men det är ändå där mitt fokus är, avslutar Eke.