Olsson är den fjärde Siriusspelaren inom loppet av ett år som drabbas av en allvarlig knäskada. Patrik Karlsson Lagemyr har en historik av knäskador och skadade sig dessutom nere i Göteborg, men de tre övriga har alla gått sönder hemma i Uppsala. Lägg till Yukiya Sugita som länge dragits med problem. Vissa har kallat det en ”Landskronaförbannelse”. För det är smått absurt att Sirius samtliga nyförvärv från Landskrona, Patrick Nwadike, Andreas Murbeck och Filip Olsson skadats.
Förbannelsen ligger dock på Studans plastgräs. För zoomar vi ut så har även Uppsala Fotboll de senaste 18 månaderna drabbats av fyra korsbandsskador på samma underlag. Det är sju allvarliga knäskador på 18 månader. Från Uppsala har man pratat om att de som skadat sig kommit från en lägre nivå och att ökad belastning kan vara en faktor snarare än underlaget. Så må vara, men med Sirius färska knäskador kan man nog inte bortse från underlagets betydelse heller. Sirius läkare Jakob Johansson säger att klubben nu dels ska se över belastningen, dels de underlag där man tränar. Och något måste ske. Jag är varken läkare eller konstgräsexpert, men jag känner igen ett mönster. Det mönstret är att Studenternas regelbundet slaktar spelares knän. Det kan man inte acceptera.
Planen är att Studenternas konstgräs ska bytas till sommaren 2023. Det har då varit verksamt i fyra och ett halvt år. Kommunen och klubbarna bör dock se över om detta kan ske redan i vinter för alla skull.