Med David Mitov Nilsson skadad, fick August Ahlin förtroendet i Sirius mål i höstas. Ahlin hade precis rekryterats från dåvarande samarbetsklubben Gusk, där han vid sidan av fotbollen studerade till jurist. I våras hann Ahlin med ett par matcher på bänken, innan en incident i maj förändrade hans säsong.
– Jag var skadad sedan tidigare och satt på bänken med hjälp av sprutor. Det var tandläkarbedövning rakt in i höften och jag brukade kliva av träningarna halvvägs. Jag och några spelare var uppe i gymmet en dag och när jag körde bänkpress så rasslade det till. Det lät som spagetti som bröts och hela min överarm blev gul och blå. Hela fästet i bröstmuskeln hade släppt.
Hur har vardagen sett ut sedan dess?
– Det har varit ganska bra. Jag var verkligen i slutspruten av min uppsats när det hände och jag fick tid för operation väldigt fort. Jag fick skriva den sista delen av uppsatsen med en hand. Jag fick i alla fall mer tid att lägga på plugget.
Ahlin berättar att rehabträningen hittills gått bra och att han ligger före den beräknade läkningstiden. Han blickar tillbaka på våren som gått innan skadan och det hektiska schemat som gällde med juriststudier vid sidan av den allsvenska vardagen.
– Det var tidiga morgnar och sena nätter. Det var ofta upp och plugga ett par timmar före träningen och sänglampan släcktes ofta kring 21:30 när jag hade pluggat på kvällen också. Jag hade pausat mitt program i höstas och jobbade lite vid sidan av fotbollen samt läste en strökurs, men hoppade på programmet i våras igen.
Vad händer framöver?
– Samma dag som jag skulle opereras, ringde en väldigt stor juristbyrå från Stockholm. De frågade hur mina tankar gick framöver. Jag har alltid haft en inställning att jag spelar fotboll ett år i taget. Jag har alltid ställt mig frågan ifall jag orkar ett år till, där svaret alltid blivit ett ja. Redan innan den här säsongen hade jag dock bestämt mig för att det här skulle bli det sista.
– Jag tänkte därmed inte utnyttja min klausul om att förlänga ett år till. När skadan skedde kände jag direkt att det var över. Även om planen var att spela ut säsongen, blir det inte jättemånga månader i skillnad.
Ser du dig själv spela på en något lägre nivå i Stockholm?
– Nej, jobbet kan komma att ta upp mot 60-70 timmar i veckan. Division två-tre lockar inte och det kommer nog inte gå att hålla igång på den nivån. Då vore det nog roligare att spela futsal eller vänsterytter i division fem.
Totalt blev det nio allsvenska matcher för Ahlin i Siriuströjan. Minnena från sin tid i en allsvensk miljö är något han vill bära med sig och det finns en stor tacksamhet för att Sirius gav honom möjligheten.
– Det här året som varit känns helt otroligt verkligen. Jag är oerhört tacksam och stolt. Jag var en student som spelade division två, innan jag bara kastades in i det. Jag tränade inte bara, utan jag fick ju spela en hel höst. Det är minnen för livet som jag är väldigt glad över att ha.
Är tiden som allsvensk målvakt något du kan använda i ditt framtida arbetsliv?
– Absolut. Jag vet hur man hanterar stress och vad som krävs för att bli bra på någonting. När jag stod mot Häcken hemma i höstas var det nästan vinna eller försvinna för oss. Det har präglat mig på ett positivt sätt.
Ahlin är kvar i Sirius och genomför sin rehab till 31 augusti.