Den här intervjun var egentligen inbokad i mitten av mars, men coronapandemin satte stopp för både den och allsvenskan. Tre månader senare träffar UNT Kalle Larson ett stenkast från hans lägenhet på Östermalm i Stockholm. Solen skiner och det är bara dagar till den uppskjutna premiären mot Djurgården.
– Det har varit väldigt speciellt, vi har haft försäsong i sex månader. Just nu när vi sitter här så känns det ändå väldigt bra för man är väldigt taggad inför premiären. Jag ska inte klaga, säger han och tar en tugga av baklavan från det lokala fiket.
Sirius har tränat på under tiden bortsett en mindre semester. I stället för att köra hela veckorna har man fått träna måndag till fredag som en ”vanlig” arbetsvecka.
– Serien får utvisa hur vi ligger till, men min känsla är att vi är mer än stridsdugliga inför en tuff säsong. Min känsla var att vi var ganska redo för serien när det här kom, vi hade satt grunderna och spelat ihop oss bra trots ganska många nya spelare. Jag tycker vi har blivit bättre av de här månaderna, att vi är ännu mer redo nu.
Larson själv är en uttalad hypokondriker.
– Thor brukar reta mig att det här är min drömvärld. Inga hälsar på varandra och alla spritar händerna.
Den här intervjun ska dock inte handla om coronaviruset utan om Sirius trotjänare. Larson kom till klubben i mars 2012 och är den som varit i klubben längst. Åtta säsonger blir snart en nionde.
– Det är väl ett tecken på att man har gjort något bra och varit med på en resa. Det kan jag reflektera över, att det har hänt många saker sedan jag kom till Sirius och det är kul att se. Vi har ändå gjort det bra, inte vunnit SM-guld, men tagit oss från division I till där vi är i dag med ny arena och allt. Jag kommer nog reflektera mer över det den dagen jag inte spelar i Sirius.
Trodde du det här när du skrev på?
– Jag tänkte inte på var resan skulle sluta, det vet jag fortfarande inte. Att jag skulle vara här åtta år senare tänkte jag inte på utan bara att vi skulle upp genom seriesystemet och jobba för det. Det var två tränare som trodde på mig och jag hade en bra ålder för att hänga i ett tag. Jag har alltid trivts fantastiskt bra i Uppsala sedan dag ett.
Larson kom från Gröndal till Sirius och första säsongen tillbringade han som mittback bredvid Carl Nyström. Säsongen stördes dock av ljumskproblem och slutade snopet då Sirius missade avancemang till superettan mot Östersund. När Linus Smedjegården försvann flyttades Larson ut till höger i backlinjen och resten är, som det brukar heta, historia. Sirius resa är i mångt och mycket även Kalle Larsons. När han haft det tuffare, säsongerna 2012, 2015 och 2018 har även Sirius haft det svårare och tvärtom.
– Jo, så har det ändå varit. Jag vet inte vad det beror på riktigt, men när Sirius har gjort bra säsonger så har jag oftast haft bra år och tuffa säsonger har jag haft sämre år. Det kanske inte är specifikt för mig utan det är en lagsport, det är få spelare inom Sirius som påverkat lagets prestation så mycket.
Hur har din roll i laget förändrats under de här åren?
– Jag tar lite mer ansvar i laget nu, är lite högre upp i hierarkin eller vad man ska kalla det. Jag har alltid hållit mig på min kant socialt, alltid haft plugg i Uppsala också och haft mycket med de vännerna. Det har inte bara varit fotboll, säger Larson och fortsätter:
– Jag har alltid haft lätt att umgås med alla i laget och det gäller fortfarande, men jag är inte den som ställer mig i mitten och håller låda på träning. När man blir äldre hänger man mer med de som är lite äldre, men jag pratar gärna med de yngre spelarna också. Förra året var de väldigt tysta, men i år har de tagit för sig mer. Det är den relationen man vill ha. Jag minns när jag kom upp i BP som junior, då hade man ganska skön jargong med de äldre och det vore kul att få till det i Sirius också. Det börjar bli lite bättre i år.
Det har som sagt inte bara varit fotboll för Kalle Larson. I januari blev han klar med studierna vid Uppsala Universitet där han läst både civilingenjör och ekonomi. En anledning till att han varit kvar i Sirius så länge.
– Fotbollskarriären har inte varit så central för mig som kanske för andra spelare. Jag har pluggat mycket i Uppsala och det har varit väldigt kul. Det har varit ett mål att bli klar med plugget och jag har skrivit ganska långa kontrakt just därför.
Vad har du för ambitioner med fotbollskarriären?
– Jag vet inte, jag får se lite. Skulle jag spela i Sirius tills jag lägger av så skulle jag vara nöjd med det. Jag vill spela någonstans där jag känner att jag utvecklas och just nu känner jag att jag gör det i Sirius. Det är ingen hemlighet att mitt kontrakt går ut i vinter och vi får se vad som händer.
Efter att ha blivit klar med studierna flyttade Larson hem till Stockholm igen och började jobba vid sidan av fotbollen likt många andra Siriusspelare har gjort.
– Jag jobbar 40 procent på ett energihandelsföretag som köper och säljer gas. Där sitter jag och hjälper till med saker, jag är support till deras trade- och risk management. Jag tittar på olika priser, hur priserna förändras, hur mycket som säljs och hur mycket som köps in.
Att ha någonting vid sidan av planen har varit viktigt för ytterbacken.
– Jag tycker att det har varit väldigt skönt och kul att ha andra kompisar där man pratar om andra saker, haft tentaperioder tillsammans. Jag tror att det är nyttigt framför allt när det går lite tyngre, men sedan måste man hitta en balans. Jag har haft problem med det ibland, det får inte vara för mycket vid sidan av fotbollen utan du måste ändå kunna koncentrera dig och prestera på topp. Vissa perioder, framför allt vid tyngre tentaperioder, så har jag känt att det nästan varit för mycket. Över tid har det varit bra, säger Larson som under våren 2017 tog ett studieuppehåll för att satsa enbart på fotbollen. En tid han beskriver som fotbollsmässigt bra, men att han mentalt klättrade på väggarna hemma.
Från Sirius sida har man under försäsongen pratat om att man gärna ser att spelarna är på plats i Uppsala längre tid och inte har deltidsarbeten som framför allt var vanligt de senaste åren. Samtidigt läggs mer fokus på att även ha spelarna boendes i Uppsala.
Du gör lite tvärtom?
– Vi har inte haft någon sådan diskussion. Så länge man får ihop vardagen och känner att man kan prestera helhjärtat på planen så känns det som att båda sidor har respekt för det.
Till skillnad mot många andra allsvenska lag så har Sirius en historik av att spelare både pluggar och jobbar vid sidan av fotbollen.
– Det är två faktorer tror jag. Sirius har inte ekonomin så att spelare blir ekonomiskt oberoende, det är skillnad om man tjänar 200 000 kronor i månaden. Det andra är att Universitetet är väldigt dominant i Uppsala, det är en studentstad. Många spelare som kommer dit i den åldern lockas av att studera.
Det känns som att du hade jobbat ändå om du hade fått 200 000 i månaden av Sirius?
– Haha, ja det hade jag nog gjort faktiskt.
Tillbaka till fotbollen. Sirius fjärde säsong i högsta serien för denna gång blir en oviss historia.
– Jag tror att det kommer bli en speciell säsong där det gäller att hålla huvudet kallt. Nu verkar det bli väldigt tätt matchande och torskar man någon match måste man snabbt ta sig tillbaka och inte gräva ner sig.
Vad kan man förvänta sig av er?
– Att vi ska spela vår fotboll oavsett vad, som Sirius har varit genom åren. Vi kommer kanske spela lite snabbare och rakare, försöka vara lite mer effektiva och inte spela så mycket i sidled. Vi har fått in många duktiga spelare som kan växla upp ifall det faller väl ut. Antalet allsvenska matcher har minskat i truppen, men det behöver inte vara negativt tycker jag.
För egen del?
– Det är bara att köra och ta säsongen som en utmaning, då tror jag det kommer bli bra. Jag försöker alltid göra min bästa säsong i allsvenskan och det ska jag göra i år igen. Jag känner mig mer vältränad än någonsin och utifrån det tror jag att det kan bli ett bra år.
Det har varit en annorlunda försäsong och vår som nu bäddar för den allsvenska starten. En vår som också varit en väckarklocka för bland annat Sirius trotjänare.
– Någonstans har man också förstått att det är väldigt många som är hemma isolerade, vi har ändå fått träffa varandra och träna. Det har vi mått väldigt bra av och man har fått lite av en väckarklocka, att man ska vara väldigt tacksam att man har fotbollen som yrke, säger Kalle Larson.