Året var 1977. Sirius var fortfarande distriktets stora lag i fotboll – nu i näst högsta serien. Tre år tidigare hade klubben ramlat ur allsvenskan, men nu var det dags för en comeback – så var i alla fall tanken.
Tränaren Leif Widén hade ett rutinerat lag. 35-årige anfallsspelaren Leif Eriksson, som på 60-talet värvades till Sirius från Djurgården, var tillbaka i Uppsala – nu som libero. Det var Widéns tanke att den boll- och passningsskicklige Eriksson skulle passa som libero.
Även Eriksson själv hade tänkt den tanken:
– Han (Widén) frågade i vintras och jag ställde mig positiv till det förslaget, berättade han i UNT i april 1977 när vintern fortfarande hade sitt grepp om Uppland.
Det fanns allsvensk rutin i massor i Sirius.
Leif Eriksson gjorde succé i sin nya roll. Den förre landslagsspelaren, som en gång blev utsedd till bäste spelare i franska ligan, styrde och ställde. Framför sig på planen hade han Stefan Nilsson och dessa två tycktes trivas ypperligt ihop.
Sirius inledning på serien var inte sensationell men överraskande bra.
x 3–0 i premiären mot Sleipner. Bara 570 åskådare såg matchen, där målen gjordes av Leif Eriksson, Stefan Nilsson och Per-Arne Wahlstedt. Anders Rosén höll nollan.
x 2–0 mot Brommapojkarna, där Leffe Erikssons gamle lagkompis under många år, Hasse Nilsson, spelade libero. Janne Fors och Leif Eriksson gjorde målen inför 1 591 åskådare. Anders Rosén höll nollan.
x Tidig seriefinal mot Sandviken på Jernvallen. Inget snack, 3–0 till Sirius (samma siffror som i det allsvenska kvalet på samma arena 1968!) och nu gjorde även Peter Ahlund mål. De övriga målen gjorde Leif Eriksson och Stefan Nilsson. Och Rosén höll nollan – igen.
x Hemma mot Brynäs, som liksom Sirius spelade i allsvenskan tre år tidigare (1974), blev det 2–0 – och nu kom Leif "Hinden" Andersson med i målprotokollet tillsammans med Danmarksfostrade Janne Fors. 1 223 tittade på – och nollan höll, ja, just det, Anders Rosén.
Det var nu som fotbollssupportrarna i Uppsala på allvar började prata om allsvenskan.
Fyra raka segrar och 10–0 i målskillnad. Serieledning förstås. Det talades om "Leffevallen" och att den gamle forwarden täppte till försvaret till ogenomtränglighet. Det gick helt enkelt inte att göra mål på Sirius. Klubbens gamla kännetecken från glansdagarna, det betongsäkra försvaret, var tillbaka.
Men även offensiven berömdes. Sirius öste ju in mål och Janne Fors var en pärla. En produkt av uppländsk fotboll.
Det knakade visserligen i den femte omgången. Sirius fick "bara" 1–1 borta mot IFK Eskilstuna, men baklängesmålet kom på en straff, som dessutom var tveksam. Till och med Eskilstunaspelaren Lennart Lind som föll i straffområdet sade efteråt att "om jag vill ramla så ramlar jag." Han sade också att det var straff – "till 60 procent."
Efter matchen hyllades Sirius av Eskilstunatränaren Wille Schnorrenberger:
– Jag står fast vid mitt tidigare tips, att Sirius vinner serien och går upp i allsvenskan.
Sirius behöll serieledningen trots den tappade poängen på Tunavallen, men svackan var nu nära förestående. Laget blev utspelat av Karlskoga (2–0), reste sig och slog Lycksele med 3–0 innan det blev stryk på bortaplan igen, nu mot Gif Sundsvall (2–0).
Trots brakförlusten mot Hudiksvall (5–1) kämpade sig Sirius kvar i toppen av tabellen tack vare 2–1 mot Nyköping och samma siffror mot Saab. Det var nu, när sommaren var som skönast i juli som Sirius åkte till Arosvallen för att möta serieledande Västerås SK med Per Hansson i laget.
Ettan mot tvåan. 6 508 åskådare. Sirius gjorde sin bästa match på länge, kanske den bästa under hela säsongen. Sirius var klart bättre än VSK, så 1–1 var en besvikelse. VSK:s Knud Engedal kvitterade på en straff när det var tretton minuter kvar. Janne Fors gjorde Sirius mål.
Men serien var inte avgjord. Det var så delikat att i nästa omgång skulle serien vända och då var det Sirius tur att spela på hemmaplan. 6 661 åskådare på Studenternas. Men nu var VSK bäst och vann med 2–1. Luften gick ur Sirius, som kom på tredje plats till slut, dock inte i närheten av seriesegrande Västerås.
Siriusprodukten Perra Hansson spelade en ledande roll i VSK. Han spelade samtliga 26 matcher och följde med laget till allsvenskan 1978, där det dock blev respass trots karismatiske tränaren Lennart "Liston" Söderberg.
I backspegeln: Håkan Lundh har jobbat som sportreporter på Upsala Nya Tidning sedan 1978 och gräver gärna i UNT:s arkiv. Sedan 2014 har det publicerats över 150 ”backspeglar” på UNT:s sportsidor och under vintern släpptes boken med samma namn, med tillbakablickar på idrottshistoriska händelser från Uppsala och Uppland. Läs fler delar på unt.se/sport!