Supportrar på läktaren känner ofta en gemenskap, något som enligt Robin Bergh fortfarande har ett överlevnadsvärde.
På måndag startar allsvenskan för Sirius. Och laget har siktet inställt på att göra en lika bra eller bättre säsong och sluta högre än fjolårets åttondeplats. En framgång som skulle göra både laget och befolkningen i Uppsala lyckliga.
Men frågan är exakt hur lyckliga supportrar, och andra i den lokala befolkningen, blir när ett idrottslag når framgång.
Ett begrepp som används av forskare för att belysa den frågan är BIRGing, basking in reflected glory. Enligt Robin Bergh, universitetslektor vid Institutionen för psykologi på Uppsala universitet, handlar det om personer som känner stolthet och nöjdhet när det går bra för andra som man kan se någon form av koppling till.
– Då kan man exempelvis använda idrottslag och att det skapar en "vi-känsla" även om det inte alltid är en stark identitet sedan tidigare, berättar han.
Forskning inom ämnet visar att många personer som inte är supportrar använder sig av just BIRGing eller CORFing. Det första är en positiv förändring i människors attityd, medan det senare är mer negativt då det innebär att människor distanserar sig till laget ifall resultaten inte lever upp till förväntningarna.
Således skulle man kunna tänka sig att vara bra för Sirius om laget hela tiden blev nedskrivna, då ett positivt överraskande resultat är den starkast bidragande faktorn till att supportrar och människor i samhället blir positivt inställda.
Skulle Uppsala bli lyckligare ifall vi hela tiden skrev ner Sirius, då det skulle öka chansen att folk använder sig av BIRGing?
– Haha det vet jag inte, men kanske. Jag tror mer på att den riktiga ”nyttan” ligger i en långsiktig optimism, säger Bergh.
Går det på något sätt att ge en uppskattning kring hur långt en positiv känsla kan sprida sig från supportrar till allmänheten?
– Det är jättesvårt att säga. Om jag skulle spekulera tänker jag mig att när det blir något långsiktigt så finns det potential för mer långtgående effekter i meningen att det genomsyrar ett samhälle, säger han.
Men det kanske viktigaste forskningsfyndet handlar om att ett framgångsrikt lag ger en känsla av ett framgångsrikt samhälle. I takt med ökad geografisk förändring har lokala samhällsband minskat. Men genom lokala idrottsframgångar kan befolkningen få en ökad känsla av tillhörighet och gemensamhet.
I takt med ökad geografisk förändring har lokala samhällsband minskat. Men genom lokala idrottsframgångar kan befolkningen få en ökad känsla av tillhörighet och gemensamhet.
Oavsett vilken studie jag läser på ämnet pekar alla mot att gemenskapen är det viktigaste. Skulle du hålla med om att gemenskapen ger en större glädje än enskilda resultat?
– Ja, man kan skilja på tillfälliga tillstånd och en mer bestående upplevelse av glädje. Optimism kan beskrivas på samma sätt: Man kan vara tillfälligt hoppfull eller ha en mer bestående positiv framtidstro. Personlighetsforskare använder termerna ”state” och ”trait” för att beskriva skillnaden mellan tillfälliga tillstånd och bestående egenskaper hos människor, säger han och fortsätter:
– Även om det är mindre utforskat är det nog rimligt att tänka sig att om man kan bygga upp en mer långvarig gemenskap, exempelvis kring idrott, så har den också mer potential för psykiskt välmående och, i bästa fall, även mer välsmorda relationer mellan människor i närsamhället.
Bergh menar att det finns en djupare diskussion om vad som påverkar vår glädje kring idrottslag, både som individer och samhälle.
– Om vi lyfter blicken lite och funderar över varför vi egentligen känner glädje över något som inte har någon direkt eller materiell effekt för en själv, såsom när det går bra för ett idrottslag man håller på, så är det ett ganska ytligt svar att säga att vi-känslan stärker självkänslan.
– En djupare förklaring handlar snarare om att samarbete och gemenskap har haft, och fortfarande har, ett överlevnadsvärde. Med andra ord, glädjen när det går bra för det som representerar vår stolthet, oavsett om det är sport, musik eller liknande, kanske inte är så långt ifrån glädjen vi kan känna inför mat – det är ”inbyggt” att vi ska känna så för att det har hjälpt oss människor att överleva. När man känner och visar stolthet över något gemensamt så signalerar man också till andra att man är en ”riktig” medlem i närsamhället och i förlängningen en bra samarbetspartner – vilket en del forskare menar är kärnan i varför vi identifierar oss med grupper över huvud taget.