Mirza Jelecak och Henrik Rydström har alltid påpekat vikten av att våga hålla i bollen och etablera långa anfall. Men mot Hammarby, som inte gett upp guldstriden i allsvenskan – vem hade kunnat vänta sig att Sirius skulle ha ett väldigt övertag i bollinnehav? Och föra spelat under perioder?
Dilemmat? Sirius ägde boll, spelade okej, men hotade ingen.
Det krävdes ett drömmål för att göra mål. Och som det kommer att vevas. I 85:e minuten kom den. Träffen. Den perfekta vänsterfoten.
Philip Haglund, stark på topp, krönte sin enorma arbetsinsats genom att lätta ned bollen till Elias Andersson som klippte till. Davor Blazevic stod misstänkt långt ut när Siriusmittfältaren fick fullträff från 40 meter. Bollen liksom plöjde in i Blazevic högra hörn.
Ni som lämnade Studenternas i förtid efter Hammarbys 3–0 missade något alldeles extra.
Ni som satt kvar i nittio minuter plus stopptid kunde summera en match inför fullsatta läktare, som var lite allmänt hipp som happ, slarvigt och utan direkta linjer över spelet.
Den fotboll som serverades var en mager fotbollskost och länge en bergochdalbanefärd mellan hopp och förtvivlan – för samtliga inblandade.
Det tog en mållös halvlek att skaka bort trögheten i lagens offensiv. När det släppte i andra halvlek var det Hammarby som levererade. Det var ett slumpmål som satte tonen.
Junior fick den första stora möjligheten att sätta Hammarby i förarsätet när Axel Björnström missbedömde en långboll. Siriusbacken försökte rädda upp situationen, men inte bättre än att Juniors skott gick via hans ben och in.
Repliken kunde ha kommit per omgående. Hur kul kunde det inte ha blivit på Studenternas om Kebba Ceesay haft sin vanliga skärpa påkopplad.
Christer Gustafssons frispark svepte över allt och alla mot den bortre stolpen där Siriusbacken dök upp. Men nicken gick högt, högt över.
Den individuella klasskillnaden avgjorde till slut. Hammarbys 2–0 och 3–0 var enkla, men framför allt ett resultat av ett Sirius som inte var på tårna.
Det handlade egentligen inte om någon större oro i Sirius när Hammarby tryckte på och någon kanonad bjöd inte gästerna på under halvlek. Detta trots att Sirius övergav konceptet med att tio blåsvarta spelare bakom bollen.
Sirius sjönk aldrig ihop, men Hammarby var bättre. Punkt.
Som Sirius offensiv har sett på slutet kan jag sakna en spelare som Henry Offia på planen. Skador och svag form på andra spelare gav Offia chansen under ett par matcher i somras.
Målmässigt tog han den inte och avsluten var direkt svaga stundtals. Offia hade en ”formtopp” efter U20-VM med Nigeria, men det som skulle bli ett avstamp in i allsvenskan har plötsligt blivit en placering längst ned i frysboxen.
Nu väntar Gif Sundsvall på bortaplan på söndag. En förlust även där och Sirius blir återremitterade till en kamp kring kvalstrecket. En seger och saken är klar.