Oktoberdis, tunga moln, några grader i luften – och en intensiv, stark, böljande fotboll mellan två lag som gick för seger.
Det var på många sätt en vacker scen denna elitettans sista kväll. Men det blev så mycket mer än så. Fotbollshistoria skrevs och ett helt gäng magiska ögonblick finns att minnas.
Som Sara Olais avgörande 2–1-nick, målstjärnan Cassandra Korhonens slit, Jonas Valfridssons jubel och Marika Bergman Lundins glädjesprång efter 1–1.
Det spekulerades om ångest och nerver, om risken att inte palla för trycket, om att inget var klart och att allt kunde hända. Uppsala Fotboll brydde sig inte, körde över Hammarby efter paus och sprang hem den allsvenska platsen.
Den totala insatsen i första halvlek dög inte. Inte på långa vägar. Någonstans verkade den senaste veckans positiva förberedelser ha gått förlorade. Man gjorde det mesta av det man inte sagt att man skulle göra. Det var omständligt, långsamt, ängsligt.
Ingrid Wixners snåla passning såg dessutom ut att kvadda Uppsalas möjligheter. Vad första målet innebar för möjligheterna att kravla sig till allsvenskan gick direkt att ta fasta på. Det blev betydligt krångligare.
Men det är som om den här upplagan av Uppsala Fotboll får energi av motgångar, måste stå med ryggen med väggen för att få adrenalinet att pumpa ut.
Det var kamp, det stod och vägde och det kunde ha tippat över åt fel håll när som helst – om inte en viss 20-åring klivit fram.
Sara Olai sprang rakt in i ett inferno i den andra halvleken. Ett par minuter senare gick hennes överlånga inlägg förbi allt och alla. Bara Marika Bergman Lundin fanns på bortre ytan i straffområdet. Kort senare drämde Sara Olai själv in 2–1-bollen med pannan, ett mål som definitivt sänkte Hammarby.
Anspänningen släppte, Uppsalas alla talanger vågade spela ut och bjöd på det kunnande som nästa säsong ska testas mot Rosengård & co.
Många har nog inte fattat det riktigt än. De har varit så nära hela den här säsongen men varit så dåliga vissa år. Men i år var de störst och bäst.
Frågan om vad som händer nu aktualiserades samtidigt som de firade klubbens historiska avancemang till allsvenskan. Klubbchefen Gunnar Källsten stod lugnt och stilla på Kanaplan: ”Vi fortsätter jobba med vår femårsplan ... Skillnaden är bara att planen fortsätter på en högre nivå än elitettan”
Det är under avdelningen självklarheter över det uttalandet, men det är icke desto mindre precis så självklart och enkelt.
Uppsala Fotboll hade Hammarby att ta itu med, men nu måste de ta hand om alla dessa känslor och minnen. Sällan har Uppsala Fotboll längtat lika hett efter en ny säsong.
