Andreas Murbeck är försvarare i Sirius.
Den resliga 24-åringen är på gott humör när han öppnar upp sitt hem, trots att han hoppar runt på kryckor. Det har nu gått två månader sedan träningsmatchen mot Brage där olyckan var framme.
– Det var redan i tredje minuten. Jag sträckte in min fot framför deras anfallare och i nedsättningen vred sig knät. Det var ingen tackling utan mest otur och jag tänkte "fan nu missar jag premiären", berättar Murbeck.
Två dagar efter matchen var han och besökte sjukhuset och fick det bekräftat: Korsbandet var av. En dryg månad senare väntade operation.
– En väldigt konstig känsla, man trodde inte riktigt på det. Jag hade inte föreställt mig att det skulle vara så allvarligt. Men samtidigt är jag ganska samlad och lugn som person och visste vad jag behöver göra för att ta mig tillbaka. Jag vet vad jag kan och inte kan påverka.
En normal prognos för korsbandsskador är rehab i nio månader och efter elva är man helt återställd. Under operationen tar man oftast en sena från knäskålen för att bygga ett nytt korsband. Den inledande perioden är knät ofta svullet då det tar ett tag för kroppen att anpassa det nya korsbandet till knät.
– Jag tycker rehaben går bra, men det är en seg och långdragen period. Jag känner ingen stress över när jag ska vara tillbaka. Jag ligger i fas och har premiären nästa år som min morot.
Trots att han nu har mycket tid över har han bara sett premiärmatchen mot Sundsvall på plats. Alla andra matcherna har följts från tv:n hemma.
– De tar ganska mycket på knät att sitta eller stå under en längre tid. Då svullnar knät upp lätt. Men jag tycker det är hemskt att inte kunna påverka matcherna, det är det man vill och jag vet vad jag hade kunnat göra på planen. Något som jag såklart hade velat visa alla andra också.
Blir du mer nervös om du tittar jämfört med om du spelar?
– Både ja och nej. Jag får inte det där adrenalinet som jag får om jag ska spela. Skulle nog säga att jag blir mer nervös när jag är på arenan jämfört med om jag sitter hemma.
Murbeck hämtades in från Landskrona till årets säsong men han bara med att visa upp sig för sitt nya lag i några träningar innan skadan kom. Något som grämer honom lite.
– Det är en riktig skitkänsla såklart. Extra tufft att gå sönder precis innan matcherna, speciellt då jag skulle ha startat premiären mot Sundsvall. Jag kom hit för att spela fotboll och ta nästa steg som spelare. Sirius släppte in mycket mål förra säsongen och det var något klubben ville förbättra, där passar jag in då jag har lite andra styrkor än de andra försvararna i laget.
Vad är dina styrkor som spelare?
– Jag är en försvarare med stort F. Jag tillför ledaregenskaper och att försvara målet med min längd och styrka främsta kvalité. Jag är lite av en klassisk försvarsspelare.
Murbeck anslöt till Sirius från Landskrona tillsammans med mittfältaren Filip Olsson inför säsongen. I Sirius finns redan vännen Patrick Nwadike, också han med bakgrund i Landskrona.
Murbecks väg till allsvenskan skiljer sig lite åt från mängden då det inte har varit någon spikrak väg uppåt från en akademi till seniorelitfotbollen. Han har Furulunds IK som moderklubb och gick till Malmö FF som ung men blev ratad som 15-åring och via en sväng i Landskrona hamnade han lite oväntat i Danmark.
– Jag spelade en turnering med Landskronas U19-lag sommaren 2014 och det var där Midtjylland scoutade mig. De bjöd in mig för att träna och bekanta mig med deras miljö. Efter sommaren bestämde jag mig för att flytta över till dem i Herning på danska fastlandet. Jag gick även gymnasiet i Danmark då klubben hade tvång på att alla deras spelare måste göra det för att få representera klubben.
Totalt blev det tre år i Midtjyllands akademi. En tid där laget vann nordiska mästerskapen vid två tillfällen och kunde då titulera sig som Nordens bästa akademilag. Båda gångerna med Murbeck som lagkapten.
– Jag var där i tre år och det var en väldigt bra tid. Vi var Nordens bästa lag, jag var lagkapten och blev sista året prisad som klubbens bästa spelare i akademin.
Hur var det att flytta till ett annat land som 15-åring?
– Det var ganska enkelt att anpassa sig ändå, allt är väldigt likt Sverige trots allt. Efter drygt ett halvt år var jag som vem som helst i laget. Jag lärde mig språket och kulturen. Vi bodde hela laget tillsammans. Det var den bästa tiden i mitt liv än så länge.
Akademilagen i Midtjylland var fulla med talanger som var landslagsspelare för deras länder, men inte Murbeck. Trots framgångarna och de individuella priserna blev han aldrig uttagen.
– Alla var landslagsspelare i laget, var de inte för Danmark så var det för Nigeria eller Ghana. Av oss elva i startelvan så var åtminstone nio i startelvan i deras respektive landslag. Men inte jag. Jag har faktiskt inte en enda landskamp, varken ungdom eller senior. Men hade jag varit dansk medborgare hade jag troligen fått spela någon landskamp. Jag var ett år ifrån att få ansöka om danskt medborgarskap och då hade jag varit aktuell för Danmarks U19 och U21.
Tiden i Skive IK i danska superettan var stormig. Han gick från stöttespelare under hösten till en skada som höll honom borta under hela våren.
Efter avslutad skolgång i gymnasiet var det dags för seniorfotboll på riktigt och han värvades av Skive, som är Midtjyllands samarbetsklubb. Skive spelar i Danmarks motsvarighet till superettan.
– Det var en speciell tid då jag spelade hela hösten men drog sen på mig en konstig ljumskskada som höll mig bort under en längre tid. Hela den våren/sommarn kan man nästan kalla bortkastad. Det gjorde att jag bröt med klubben och blev klubblös.
Sista tiden i Danmark var turbulent, vilket gjorde att han flyttade hem till Sverige och skrev på för Ljungskile inför 2019.
– Jag gjorde två år där i division 1 och superettan innan jag vände tillbaka till Landskrona i ett år följt av Sirius nu. Jag känner att jag har hittat rätt här och Sirius påminner mycket om Landskrona i organisationen och sättet man vill spela, säger Andreas.
– När jag sitter här nu och blickar tillbaka på tiden i Danmark trodde jag aldrig som 18-19 åring att min seniorkarriär skulle se ut som den gjort hittills. Jag är tacksam för den tiden och den har format mig. Men nu är jag här och jag är inte klar än, det finns fortfarande mycket att beta av. Det är något som driver mig för varje dag. Jag ska visa alla här den höga nivån jag har inom mig.
Nuvarande mål för Murbeck är att avvänja sig med kryckor och kunna ta sig fram obehindrat i vardagen. Han beräknar vara tillbaka i fullt slag till premiären 2023.