Vem ska knäcka koden kring damfotboll i Uppsala? Bälinge försökte och gick i konkurs. Sen försökte Danmark utan framgång. Sirius tog över, men lade ner hela verksamheten efter både framgångar och bråk. I stället startades IK Uppsala som nu riskerar konkurs efter bara åtta år som förening.
Jag är inte överraskad. Ryktena om att Uppsala låg väldigt risigt till florerade redan för ett år sedan när man trillade ur allsvenskan. Man klarade sig, men frågan är hur länge till? Nu vädjar klubben om donationer, men även om man skulle klara av att slutföra den här säsongen så har jag svårt att se hur föreningen på sikt ska överleva. Det har flörtats med Sirius igen, men klubben har bestämt sig för satsa på sin egen damverksamhet och låta den växa. Det är rätt beslut. Uppsala Fotboll är ett sjunkande skepp. Tyvärr.
Varför har det blivit såhär? När Uppsala i fjol var i liknande situation skrev jag om att Uppsala som stad och näringslivet inte ville ha ett lag i allsvenskan. Sponsorerna lyste med sin frånvaro och på matcherna var det typ 50 personer och en hund. Hur ska man då klara av en verksamhet? Problemet är att Uppsala fortsatt tro på att man är en större förening än vad man är.
Jag förstår till exempel att man vill hålla till på Studenternas, men faktum är att föreningen aldrig haft råd trots att kommunen subventionerat rejält. Skulderna är höga, men i stället för att flytta till ett billigare alternativ så har man envisats med att fortsätta spela på en alldeles för stor och dyr arena. Man har under sommaren förstärkt A-laget med externa spelare trots att behovet inte har funnits då man sportsligt gjort en supersäsong och har ett gäng egna spelare bakom. Men nu vill man alltså ha pengar? Det går inte ihop.
Jag tror det har med självbilden att göra. Min uppfattning, och jag vet att många andra klubbar i stan delar den, är att Uppsala tror att man är något av "Guds gåva till damfotbollen". Det är bara IK Uppsala som har kompetens och kan bedriva elitsatsande verksamhet och alla ska sluta upp bakom det. En bild som varit felaktig från start och som nu visar sig på allvar.
Och där står ett gäng oerhört talangfulla tjejer igen utan den stöttning och uppbackning som de förtjänar. Föreningen kan gå omkull när som helst, näringslivet och publiken bryr sig inte. Många har försökt, men ingen har lyckats få till en hållbar damsatsning i Uppsala. Kanske bör man ta avstamp i var damfotbollsstaden Uppsala befinner sig nu snarare än var den borde befinna sig i en önskevärld. Först då kanske vi kan få till en hållbar verksamhet för alla talanger som ploppar upp hela tiden. Det är min bild i alla fall. Kanske blir Sirius svaret på den frågan – men det blir först om några år. Vad som händer till dess förblir ytterst oklart.