Det började för några veckor sedan. Mittbacksveteranen Helén Eke skadade korsbandet mot Hammarby och missar resten av säsongen. Ett blytungt besked då Eke är en av spelarna med mest rutin i laget och dessutom en av de viktigaste spelarna. I veckan var det dags igen då Ellen Arbman Hansing skadade sig på träning med en misstänkt allvarlig knäskada. Och mot Kristianstad klev Wilma Öhman gråtandes av. Det är tuffa avbräck, särskilt för Uppsala med en begränsad ekonomi och trupp. Jag skulle till och men sträcka mig till att det är blytunga besked.
Uppsala har i mina ögon inlett säsongen klart godkänt. Man har kämpat som tusan i varje match, följt matchplanen och tagit sina poäng där de ska tas. Jag skrev inför säsongen att jag trodde på nytt kontrakt och som man har spelat hittills ger ingen anledning att ändra sig. Men. Hur många smällar tål den här truppen? Det är inte vilka spelare som helst som har gått sönder heller med framför allt Eke och Öhman som är nyckelspelare. Det är X-faktor som försvunnit och det har inte Uppsala gott om.
Truppen är tunn och Uppsala har både 2021 och 2022 misslyckats till stor del på grund av skador och att truppen varit tunn. I allsvenskan är det ännu mer skarpt läge. Med de skador man nu har så måste Uppsala i sommar bredda truppen – och framför allt träffa rätt på de spelarna till skillnad mot i fjol. Klart är att truppen inte tål så många fler avbräck – om ens några.