Leif Eriksson i den vita Siriuströjan under en match mot Degerfors 1967. Ett år senare gick Sirius upp i allsvenskan för första gången.
Han var en av den tidens mest uppmärksammade värvningar när han lämnade topplaget Djurgården för det hårdsatsande Sirius med ledaren och finansiären Owe Bergström i spetsen. Han blev en av Uppsalalagets kvalhjältar 1968.
Mellan åren 1970 och 1976 var han proffs i Frankrike. Fem av dessa tillbringande han i Nice på Rivieran.
Det var dit som Leif Eriksson återvände nu i mars – ditbjuden av supporterklubben "Örnarna". Tre dagar på den franska Rivieran och så hyllningarna på stadion Allianz Riviera när Nice skulle möta Paris Saint Germain i ligan inför fullsatta läktare.
– Jag har varit där nere tidigare och har gjort avspark, men då har jag gjort resan på egen hand. Nu fick jag ett telefonsamtal och en inbjudan.
När den bästa matchen skulle spelas, den mot storlaget PSG, skulle också en av en av de bästa lirarna hyllas: Leif Eriksson.
De mångfaldige svenske landslagsspelaren blev utsedd till bäste utländske spelare i Frankrike 1973 och fick också utmärkelsen Höstens spelare under en av de fem säsongerna i Nice.
Han väntade sig en hyllning, det var ju själva poängen med inbjudan och resan dit – men inte sådana proportioner…
Han möttes av två helsidor i tidningen Nice-Matin. Svartvita bilder på den blonde svensken. Nostalgi.
Men det stannade inte där.
– Jag blev lite chockad. Det var större än vad jag hade räknat med, säger Leif Eriksson.
På stadion i Nice skulle han ta emot supportrarnas stora (ja, den var gigantisk!) pokal – i mittcirkeln på planen, bara några minuter innan avspark mellan Nice och PSG.
När Messi, Neymar och de andra stjärnorna stod och trampade i spelargången hyllades Leif Eriksson ute på planen av den stora publiken, som inte hade glömt den svenske idolen med det fina löpsteget och framförallt den ”sydeuropeiska” tekniken.
Messi och killarna fick helt enkelt vänta…
– När jag gick av planen gick dom ut, säger den förre Siriusspelaren.
PSG-stjärnan Leo Messi och resten av spelarna fick snällt vänta i spelargången medan Leif Eriksson hyllades på planen.
Leif Eriksson avslutade sin elitkarriär i Sirius i division II (näst högsta divisionen) när han återvände hem till Uppsala efter åren i Frankrike. Det blev ett VM (1970), 49 landskamper, SM-guld i fotboll (Djurgården) och i bandy (Sirius).
Dock vann aldrig Nice den franska ligan under Erikssons fem år trots att klubbens tid på 70-talet kallas för de gyllene åren.
Uppladdning på Råsunda inför ettVM-kval. Längst fram (t v) den blivande Siriusspelaren Roland Grip och Leif Eriksson.