Resan känner alla till. Det glada division 1-laget krossade allt 2021 och tog sig upp i elitettan. 2022 var resultatmässigt upp och ner, men slutade ändå på en fin åttondeplats. Med Jocke Mattssons avskedsbrev i september spred sig en oro. Vart ska Gusk ta vägen nu? Oron förbyttes till en sällan skådad satsning. Mattsson blev kvar och in från allsvenskan har Fredrik Bernhardsson kommit. En tränarduo som meritmässigt är den bästa i serien.
På spelarfronten har man inte heller legat på latsidan. Nyckelspelarna säkrades upp. Hannah Kohl plockades in från Hammarby. Wilma Stenman, Moa Andersson och Camilla Olsson går rätt in i startelvan också. Gusk har spänt bågen och det här är ett lag för toppen av elitettan. Men. Försäsongen har resultatmässigt varit en katastrof. Visst ska man inte dra för stora växlar av det, men förluster mot division 1-lag andas inte topplaceringar i elitettan. Den saken är klar.
Så, hur kommer det här att gå? Med truppen och organisationen ska Gusk vara med i toppen av elitettan. Jag tror inte att man kommer att kunna utmana hela vägen om platserna i allsvenskan, i alla fall inte än. Gusk bygger lite nytt och är på väg att på allvar växa in i elitkostymen. Det är en spännande satsning, speciellt med tanke på den fina ungdomsverksamhet som klubben redan har. Gusk är i elitfotbollen för att stanna. Det är min känsla. 2023 kommer bygga ett bra fundament för att spänna bågen ytterligare 2024. Upp till bevis direkt mot Alingsås.