Bilderna från en av finalerna på Skogsvallen i fjol, av kokande känslor, sisådär minuten efter den avgörande straffen i den avgörande straffläggningen:
Spelarna sprang skrikandes och hoppandes ihop i en grop, badandes i den lycka som bara ett gott slut på en rasande spännande slutspelsmatch kan skänka.
På andra sidan gräset sjönk huvuden ner mellan knäna och lika stor som lyckan på andra sidan var olyckan här.
Välkommen till UNT-cupen i fotboll 2017!
Sveriges äldsta fotbollsturnering för ungdomslag har växt ytterligare. Femtielva olika planer fylls av matcher från lördag morgon till nationaldagens kväll när Storvreta IK Fotboll arrangerar den 69:e upplagan av UNT-cupen i fotboll under fyra dagar.
En cup handlar i mina ögon om gemenskap, men också om att vilja vinna. Förstås.
Jag gillar vinnarskallar som vägrar erkänna en förlust ens i fia med knuff. Det är häftigt när nioåringar ställer sig vid hörnmarkeringen och täcker bollen som de gör på tv.
Men barn är barn och det är minst lika fascinerande när en kille eller tjej i halvtidspausen undrar när de ska få köpa korv. UNT-cupen tar in hela skalan. Alla får vara med.
Och här gäller det också att hänga med som förälder. På rätt sätt, och kanske särskilt extra viktigt just i år då Storvreta IK har fått sin dispensansökan om slutspel för tolvåringar beviljad av Svenska fotbollförbundet.
Jag har bevakat UNT-cupen i en herrans massa år och minns tyvärr särskilt 2014 då en match blev avbruten på grund av att föräldrar och ledare betett sig illa vid sidan av planen.
Det är en baksida av en stor cupfest och det är en baksida av ungdomsidrott i stor; Föräldrar.
Frågan om föräldrar som inte kan sköta sig kring våra ungdomslag är tung. Det är en fråga som alltid berör och upprör. Problemet är inte superstort, men det finns. Och det är större på en del platser än andra.
Vem har inte hört pressande pappor som kräver att sin son eller dotter spelar bättre, eller mammor som skriker när deras barn missar mål. Eller det värsta: Föräldrar som skriker på motståndarlagets barn.
De finns, jag vet.
I veckan presenterade de tre stora Stockholmsklubbarna AIK, Djurgården och Hammarby ett gemensamt initiativ under namnet Fotbollskoden som är riktat mot fotbollsföräldrar, mot den bakgrund att 8 av 10 fotbollsföräldrar stöter på föräldrar som inte kan bete sig.
Jag kan fylla på och bidra med att återpublicera en lista som fortfarande borde tapetseras runt hos våra lag i Uppland.
Listan här intill är inte ny och nej, det är inget som jag själv har hittat på.
Redan 2010 släppte Göteborgs fotbollsförbund detta ”tiostegsprogram” för överentusiastiska föräldrar – som det heter – ett program som ska lära ut hur en mamma eller pappa bäst stöttar sina fotbollsspelande barn, ett program som ständigt, ständigt är aktuellt.
Läs, skriv ut och lär. Det är UNT-cupens alla 4 000 barn och ungdomar värda.