Nilsson omringad av sina lagkamrater under en match på Studenternas.
Nilsson var Sirius första nyförvärv inför säsongen 2016 och den rivige mittfältaren var en viktig del i det lag som tog klivet upp och fick sedan en ännu större roll året efter när blåsvart gjorde succé i allsvenskan. Efter 2017 försvann dock Nilsson från Sirius. Nu berättar ”GT” (vi kommer till smeknamnet) om varför han valde att lämna Uppsala – och hur det ledde till en ny karriär.
– Det var en stor anledning till att jag lämnade Sirius. Under hösten 2017 så läste jag juridisk översiktskurs i Uppsala och fastnade för det. Jag ville börja plugga på juristprogrammet och samtidig ta min examen i företagsekonomi som jag pausat på grund av fotbollen. Det var inte möjligt att kombinera det på samma sätt i Uppsala och var en stor bidragande faktor till att jag lämnade Sirius för BP, berättar Nilsson på länk från Genua i Italien.
Det var ett tufft beslut att ta, särskilt med tanke på hur bra det hade gått.
– Det var ett jättesvårt beslut så klart. Jag hade kämpat mig till den där platsen som jag hade i laget. Precis som för många fotbollsspelare hade hela mitt liv kretsat kring fotbollen och nu var jag en del av ett lag som precis kommit sjua i Allsvenskan. Fotbollsmässigt hade jag Sirius och även ett par andra klubbar i Sverige som var intresserade så det var tufft beslut. Jag pratade många gånger med Kim (Bergstrand) och ”Tolle” (Lagerlöf), både under hösten och efter säsongen.
Det blev tre säsonger i BP innan han inför 2021 valde att lägga skorna på hyllan för att satsa helt på juriststudierna. Tanken var dock ett sista äventyr utomlands i Nya Zeeland, men det satte pandemin stopp för.
– När det inte löste sig med något bra under våren kände jag att jag skulle ta ett bra år för mig själv och ladda upp för att börja jobba på riktigt med affärsjuridiken 2022.
2020 var ett tufft år för honom vad gäller skador.
– Jag ville vara kvar och hjälpa BP upp, sedan kom corona och allt blev hoptryckt på en höst. Att i division 1 spela tre matcher på en vecka samtidigt som jag hade mitt plugg… Det var en riktigt mörk höst för mig personligen, och jag var skadad också.
Nilsson kom till Sirius inför säsongen 2016. Här i en cupmatch mot Malmö FF.
Under sommaren jobbade han på en advokatbyrå och för tillfället befinner han sig alltså i Genua på utbytestermin. Även om det var ett tufft beslut att lämna Sirius när han kanske var som bäst så är det inget han ångrar.
– I dag känner jag att det är något jag verkligen inte ångrar. Nu är jag precis i början av min nästa karriär. Hade jag inte tagit det beslutet då så hade jag kanske spelat fotboll än i dag, men nu är jag precis i början av min nästa karriär - och jag är jättetaggad på det.
Det är inte ett helt vanligt val att avsluta sin fotbollskarriär som 30-åring för att i stället helt byta karriär och satsa på ett civilt yrke.
– Det är så individuellt vem man är. Trots att fotbollen alltid har varit prio ett har jag har alltid gjort andra saker vid sidan av. Den frågan har man fått massa gånger, att ”varför satsade du inte bara på fotbollen, tror du inte att du hade gått längre då?”. Jag har lagt ner allt på fotbollen, och med alla mina skador genom åren hade jag inte kunnat spela överhuvudtaget om jag inte varit så hängiven och lagt ner så många timmar på det som jag gjort. Men jag tror att utan något annat vid sidan av hade jag nog inte spelat fotboll så länge som jag gjorde. Att få stimulans från andra saker var snarare en förutsättning för min fotbollssatsning. Det är så jag fungerar, säger Nilsson och fortsätter:
– Vissa kanske maximerar sin karriär genom att bara ha fotboll. Oavsett hur man väljer att göra tror jag att det kan vara viktigt att alla unga spelare tänker till. Alla kommer ju inte att spela i Premier League och vara säkrade ekonomiskt för resten av livet. Det kan vara svårt om man inte har något när det släcks, om man inte har en plan. Då är det i alla fall enligt mig roligare att ha möjligheten att göra något man verkligen vill och inte bara tvingas ta ett jobb för att ha mat på bordet.
Philip Haglund, Jesper Arvidsson, Christer Gustafsson och Alexander Nilsson lämnade alla Sirius för spel i BP.
Han har mött båda delarna under sin fotbollskarriär. I Sirius var det många som både pluggade och jobbade vid sidan av allsvenskt spel inledningsvis, till exempel Christer Gustafsson och Philip Haglund.
– Men jag har också spelat med många spelare som inte har en plan och har berättat att de kände att de fortsatte spela för att de inte visste vad de skulle göra annars. Jag ville inte hamna där.
Vad är det för affärsjuridik du vill pyssla med?
– Vi får se exakt vad det blir, men det lutar mot transaktioner.
Karriären tog honom från Vaxholm till BP, Frej, Assyriska och Sirius. Det är åren i blåsvart som han ser som höjdpunkten i spelarkarriären.
– Det var två av mina absolut roligaste och kanske bästa år. Dels vad vi uppnådde tillsammans, att vi gick upp mitt första år, dels att det gick så bra personligen och för laget under det allsvenska premiäråret. Framför allt att vi hade ett så skönt gäng. Det är många som jag direkt och indirekt har kontakt med än i dag. Jag ska inte säga att det är unikt i fotboll överlag, men på den nivån så tror jag det var ganska unikt det gänget som vi hade.
Hur följer du Sirius i dag?
– Jag kan inte säga att jag kollar på deras matcher, men jag följer Sirius i resultatraden. Det är väl bara Kalle Larson kvar sedan jag var där? Och ”Gerten” (Andersson, materialare), där har vi en legend. Vilken otrolig människa, fantastisk. Han fanns alltid där. Det var aldrig några bekymmer, vad man än frågade så ställde han upp. Jag tror han skulle komma ner hit till Italien också om jag frågade.
Det första allsvenska målet kom i Gävle mot Kalmar.
Och så var det smeknamnet ”GT” som han fick i supporterpodden ”Blåsvarta baksmällan” en gång i tiden. Bakgrunden är drycken gin & tonic som ansågs passa bra i alla sammanhang liksom Nilsson passade bra in i många olika roller på planen.
– Supportrarna var otroliga mot mig och stöttade mig jättemycket även när det gick lite tyngre som hösten 2016 då jag satt mycket bänk. Jag kommer så väl ihåg när jag gjorde mitt första allsvenska mål i hemmamatchen i Gävle mot Kalmar när jag stod och sjöng med klacken efter matchen och de ropade på ”GT” liksom. Det var fantastiskt. Nu har Sirius ny arena och de är säkert fler nu, men gamla träläktaren ekade ganska bra också. Det var ett otroligt stöd och det kommer jag alltid att komma ihåg.
Antar att ingen kallar dig ”GT” i juristvärlden?
– Haha, Västra Sidan har patent på det. Stort tack verkligen för allt stöd jag fått.