Kung Bore, gå och göm dig!
Som jag har väntat. 1 april börjar äntligen fotbollsallsvenskan. Eller ja, rättare sagt: planen är att fotbollsallsvenskan äntligen börjar den 1 april. Men dessvärre verkar det som att Fotbollförbundet glömde bort att bjuda in Kung Bore till mötet när spelprogrammet fastställdes.
Krönikör: Carl Göransson
Foto:
Själv var jag trött på vintern någon gång i mitten av november och tänker helt enkelt inte finna mig i en uppskjuten allsvensk premiär. Så nu tar jag saken i egna händer och inleder en hatkampanj mot Kung Bore allt för att försöka rädda den allsvenska premiären.
Följaktligen har jag gjort i ordning två banderoller som snart kommer att vecklas ut på en fotbollsarena nära dig. Den första lyder kort och gott "Kung Bore you bore us". Eftersom jag är lite osäker på vinterkungens kunskaper i engelska så har jag också preparerat en svensk variant som lyder "Kung Bore vi vet var du bor(e)". Förhoppningsvis tar den här kampanjen skruv hos skitstöveln Kung Bore så att Gais--Öis kan sätta fart på den svenska fotbollssäsongen om 22 dagar.
I väntan på allsvenskan fungerar Champions League helt okej som pausunderhållning. Noterade framförallt följande tre saker från onsdagens möte mellan Arsenal och Real Madrid:
1) Det är ingen nyhet direkt, men även 0--0-matcher kan vara fullständigt charmant fotbollsunderhållning. Duellen på Highbury var en match som hade så mycket intensitet och nerv att man aldrig kunde koppla av framför tv:n. Att målen uteblev var skit samma. Men som neutral tittare önskade jag ändå att Real Madrid skulle få in 1--0, bara så att fotbollsfesten hade fått pågå ytterligare en halvtimme.
2) Det skiljde ljusår mellan världsstjärnorna som spelade i varsitt anfall. Medan den majestätiske Thierry Henry stundtals sysselsatte en hel Madridbacklinje så verkade Ronaldo aldrig riktigt repa sig efter att ha snott åt sig all bacon i frukostmatsalen samma dag.
3) Jag nämnde intensiteten förut. Men tyvärr avtog den lite under matchens sista tio, då Arsenal drog ner tempot.
Först var det Thierry Henry som låg och hade ont, sedan skulle Fredrik Ljungberg knyta skorna precis där Real Madrid hade fått frispark, någon minut senare låg Alexander Hleb och jämrade sig och när sedan Jens Lehmann gjorde en räddning så lade han sig ner och kramade bollen som om det var en nyfödd son han hade fångat i famnen.
Smart, naturligtvis. Men väldigt tråkigt att titta på.
Betydligt värre exempel på maskning har skådats många gånger, men Arsenals små försök att fördröja spelet bevisade att det alltid ska maskas - åtminstone lite grann.
För visst är det fascinerande hur en spelare i laget som desperat jagar alltid snabbt reser sig upp efter en tackling, medan en spelare i laget som leder kan vrida sig i plågor för att han helt plötsligt upptäckt några eksem i ljumsken.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!