Det är ju inte bara snopet utan direkt elakt. Men så funkar fotbollen. Och man kan ju inte annat än att älska den här typen av dramatik där ett Uppsalalag befinner sig mitt i fokus.
Ett fokus som tyvärr förflyttades och vände Uppsala och Sirius ryggen ännu en gång.
Och vid slutsignalen blir det så definitivt.
Några sjunker ihop direkt. Andra går sakta i det hårda ljuset som syns över hela Herting medan vissa dröjer sig kvar med supportrar och tillresta. Jag förstår deppen efter den här säsongen.
För på nytt blir det lite av två olika sidor som Sirius visar upp. Det offensiva, spelskickliga och vägvinnande spel som tagit dem ända till ett kval. Men i samma match, efter kvitteringen, kommer lite av den där ängslan som vi sett tidigare. Det som gör att matchen tappas bort eller där man åtminstone har otroligt svårt att ta tillbaka initiativet och avgöra.
Det är lite gräs och lera på golvet i omklädningsrummet och benskyddsdoften ligger tung samtidigt som Kingsley Sarfo torkar sig på överkroppen.
Han har en direkt strålande säsong bakom sig och har lite svårt att summera alla intryck. Folk i hans närhet och även motståndarna kommer fram och klappar om honom efter matchen. Han ler men påpekar att han kan bättre och han vill vara med och lyfta Sirius till högsta divisionen. Där man dessutom var i dryga halvtimmen under matchen på Falkenbergs IP.
Men det är många som drar i talangen från Ghana.
Marie Strand står vid spelarbussen med en Siriushalsduk. Många går förbi. Har sänkta huvuden och noterar inte kvinnan.
– Det är min svenska mamma, säger Sarfo.
Och det är hon och sonen Tom Strand som Sarfo bollar framtiden med. De bor i Höllviken dit Sarfo först kom när han anlände till Sverige. Marie Strand berättar om klubbarna som visat intresse och hon berättar om allt som snurrar i Siriustalangens huvud just nu.
Och det är många tankar som snurrar hos många. I hela Uppsala. För många vaknade upp väldigt sent och insåg lite nyvaket att Sirius var på väg någonstans. Snabbt och framgångsrikt. Man lyckades inte hela vägen men väckarklockan som de blå-svarta satte på högsta volym borde få reaktioner. Borde få fler att vilja att Uppsala ska lyckas på alla plan. Även i fotboll.
När jag först kom till arenan och mötte alla ditresta Uppsalabor som kom för att se drömmen slå in. Se en historisk match. De var nervösa, laddade och förskräckta.
Lite som spelarna kanske.
Och just den där känslan att Sirius i långa perioder spelar riktigt bra och även bättre än Falkenberg under denna kvalomgång gör att det känns än mer snopet att missa möjligheten att ta steget upp.
Visst, Sirius kommer säkerligen bli favorittippade nästa säsong oavsett vad man har för lag och Falkenberg kommer man aldrig mer behöva möta på denna arena även om jag alltid kommer må gott när jag tänker på Tighe Dombrowskis fullträff här 2007 i superettan.
Skulle Sirius gå upp nästa säsong och Falkenberg håller sig kvar så möts man på nya Falcon alkoholfri arena. Ett namn som bara det gör det svårt att spela.
Man att Sirius går upp är det enda jag kan säga att jag tror på.
Och jag tror de går upp väldigt snart.