Ahmadi gjorde sin första träning med Sirius A-lag som 16-åring.
Talangerna som försvann
I en intervju med UNT efter säsongen 2015 sa Ahmadi att ”det är upp till mig hur bra jag ska bli”. Verkligheten visade sig dock bli en annan för yttern från Stenhagen. Han började träna med Sirius A-lag under säsongen 2015 då han bara var 16 år gammal. Efter den 17:e födelsedagen fick han debutera i superettan med spel mot både Jönköping och Gais.
– Det kändes stort att få debutera, men jag har aldrig varit människan som flugit i väg och tänkt hur det ska bli. Det gick snack bland mina vänner var jag skulle vara när jag var 23 och självklart trodde jag också att det skulle gå mycket längre. Jag har fått lära mig att acceptera det för jag gjorde det inte först. Jag tänkte att det inte kan sluta såhär, men när det inte går så går det inte, säger Ahmadi i dag.
Allting pekade uppåt och få kunde då ana att det skulle ta slut innan det egentligen hade börjat. Matchen mot Gais i den sista omgången av superettan 2015 blev Ahmadis sista match på elitnivå.
– Det tog slut för tidigt. Jag fick inte riktigt den chansen som jag ville ha på grund av mina knän.
Efter säsongen 2015 fick Ahmadi A-lagskontrakt med Sirius. När superettan 2016 drog i gång var det dock utan Ahmadi i Siriustruppen. Kim Bergstrand förklarade för UNT att talangen inte hade skött skolan och därmed hade fått träningsförbud med laget tills det hade ordnat upp sig.
– Jag tycker att Kim alltid var bra mot mig. Jag var lite slarvig på den tiden och för det mesta var det mitt fel. Jag hade lovat Sirius och sköta skolan bättre.
Hur var det att bli uthängd som dålig i skolan i tidningen?
– Haha, om man ska vara ärlig så om jag hade fått frågan från vem som helst om hur jag var i skolan skulle jag svarat sämst.
Hemma i Stenhagen från reportaget i UNT vintern 2015.
När det blev sommarlov kunde Ahmadi fokusera helt på fotbollen och skulle växla upp för att ta en plats i Sirius. Så blev det inte.
– Jag minns att jag precis hade fått sommarlov och Kim hade kommit och sagt till mig att ”nu kan du äntligen bara fokusera på fotbollen”. Han pushade mig ganska mycket hela tiden, men efter en vecka fastnade jag i gräset med foten. Jag minns att det gjorde otroligt ont, jag trodde jag hade blivit av med benet, att jag hade brutit det eller något.
Korsbandet var av för talangen som tidigare aldrig varit allvarligt skadad.
– Innan mina knäskador hade jag ingen aning om att man kunde skada sig såhär. Visst, man kan stuka foten eller dra baksidan och vara borta i någon månad, men jag trodde aldrig att det här skulle hända mig. Jag har aldrig haft problem med knäna.
Ahmadi under tiden i Sunnersta, han syns längst ut till höger på andra raden nerifrån.
Han kämpade sig tillbaka från korsbandsskadan och var tillbaka i träning igen ett år senare, sommaren 2017 i det då allsvenska Sirius. Lyckan över att vara tillbaka förbyttes dock snabbt till en ny mardröm.
– Jag tror att det var min andra eller tredje fulla träning. Vi spelade ett fyra mot fyra-spel, jag skulle sätta ner foten och då vred sig knäet. Jag kände direkt att det var korsbandet, jag sa det till Thor som var framme och skulle lugna mig, men jag visste att det var det.
Hur tuff var den motgången?
– Efter min första skada tänkte jag att det var lugnt. Skolan var över och allt var perfekt. Jag trodde att jag skulle få en normal karriär. När jag skadade korsbandet igen tänkte jag att jag kanske inte kan komma tillbaka, om det är värt det och så.
Trots hans stora skadeproblem kände Ahmadi hela tiden förtroendet från dåvarande tränarna Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf. Han nämner särskilt relationen med Bergstrand.
– Eftersom jag inte kunde spela så mycket så var det konstigt att jag fick ett sådant förtroende. Kim pushade mig hela tiden och berättade vad jag skulle göra och hur.
Karvan Ahmadi i matchen borta mot Gais 2015.
Ahmadi gav dock inte upp utan drygt ett år senare var han tillbaka på planen igen. Trots att han inte hade något kontrakt längre med Sirius och att tränarna hade bytts ut så fanns yttern med när Sirius startade försäsongen 2019 på Löten. Han spelade även i träningsmatchen mot Örebro, men något kontrakt med Sirius blev det inte.
– Efter två korsbandsskador är det tufft så klart. På försäsongen spelade vi 3–4–3 dessutom och jag sa att jag inte kan spela i den formationen för om jag spelade wingback så var jag alltid för offensiv och spelade jag i ”fickan” blev det bara konstigt. Det blev dåligt av allt och jag hade ont också. Vi kollade matchen mot Örebro med Mirza och man såg hur jag haltade.
I stället tog han steget ner till Gusk där det blev elva matcher i fjol. När han spelade med några kompisar under vintern var dock olyckan framme igen. Karvan Ahmadi drog korsbandet för tredje gången och karriären var över.
– Jag kände att det inte går längre och valde att sluta spela. Från början kan man tvinga sig genom, men ska du spela på elitnivå så måste man kunna gå fullt och det går inte.
Hur bra hade du kunnat bli?
– Jag hade tagit mig utomlands tror jag, utanför allsvenskan.
I stället för fotbollen kommer Ahmadi nu ta tag i plugget berättar han.
– Just nu jobbar jag och sedan ska jag börja plugga upp några ämnen, jag lever livet.
Hur följer du Sirius i dag?
– Jag snackar med många fortfarande, Elias, Mohammed och även Sam ibland. Jag följer Sirius mycket.
Och än har vi nog inte sett det sista av ”fintspecialisten från Stenhagen” i fotbollssammanhang. Ahmadi berättar nämligen att det finns planer på en tränarkarriär.
– Jag har snackat med några om att börja som tränare.
Fotnot: Kort efter intervjun blev Ahmadi klar för spel i Procyon i den uppländska herrfyran.