Vill man se föreningsdemokrati på nära håll så kan man besöka, via länk denna gång, Dalkurds årsmöte. Jag skrev förra året att Dalkurd utklassar samtliga Uppsalakollegor vad gäller engagemang på sina årsmöten och tisdagens (som även flöt över in på onsdagen) var inget undantag. Visserligen var det några färre röstberättigade på plats i år jämfört med tidigare, men över hundra medlemmar fanns med under det över fem timmar långa mötet.
Det diskuterades kring stadgarna, klubbens ekonomi, politiska inslag och mycket annat. I vanlig ordning får man säga så meddelade klubbens tidigare vd Memo Meral att Dalkurd för tredje året i rad varit nära konkurs. Denna gång klev Sarkat Junad in och räddade klubben med ”hjärt-lungräddning” som man själva uttryckte det. Återigen vilar mycket av Dalkurd på en ensam finansiär.
Vintern har varit minst sagt turbulent där det föreslagna namnbytet till Brati FC väckte stor ilska bland klubbens supportrar och senare drogs tillbaka. En väckarklocka enligt Junad och styrelsen, men samtidigt väntar man fortfarande på den stora effekten av det.
Dalkurd vill kunna stå på egna ben, men det är också det som är klubbens knäckfråga, ja, rent av en existentiell fråga. Jag blev närmast chockad av att klubben 2020 ett tag bara hade 80 medlemmar, 80! Det kan man ju skrapa ihop på egen hand bland kompisar och familj. Samtidigt ser jag år efter år ett starkt engagemang bland de som verkligen är medlemmar, men de är för få. Som Sarkat Junad också sa så är det bara någon promille av alla som rasade mot Brati FC-förslaget som sedan själva blev medlemmar, detta trots att medlemskapen till stor dels sponsras och därför är gratis. Var fanns en sådan som Özz Nujen under tisdagens årsmöte?
Ett av de mest intressanta och bästa inspelen under mötet kom från en man som jämförde Dalkurd med kurdiska biblioteket i Stockholm. Tydligen har även biblioteket ekonomiska problem och har hotats av nedläggning flera gånger. ”Vi kan inte lita på 40 miljoner kurder”, sa mannen i fråga. Det är exakt det som varit Dalkurds problem.
"Varför går ni inte till kurdiska företagare?" frågade en person på årsmötet.
"Vi gör det, men om vi går till 20 så får vi 19 nej" svarade Memo Meral.
Många likes på sociala medier, men väldigt få som har engagerat sig på riktigt. Det är den koden man måste knäcka. Några 40 miljoner kurder i världen kan man inte lita på, men sett till Brati-reaktionerna finns det i alla fall ett större antal som borde kunna ses som potentiella medlemmar.
Hur får man dessa att engagera sig på riktigt, bli medlemmar och gå på matcher? Jag vet inte, men det är Dalkurds viktigaste fråga framöver och en kod man måste knäcka. Annars sitter vi här igen 2022 med nya konkurshot och räddningar av ensamma välgörare. Det är inte hållbart i längden, något som klubben också var överens om under femtimmarsmötet.