Han är kriminalkommissarien som parallellt med fotbollen gjort ett helt yrkesliv inom polisen. Trots snart 65 år fyllda har han drivet kvar. Både på jobbet, som handlar om att utreda spaningsmord som chef för avdelningen grova brott inom region mitt, och efter jobbet som ideell ordförande för Gamla Upsala SK, eller Gusk som alla säger.
Därtill familj med fru och tre barn och fem barnbarn, och sommarstuga i Norduppland. Hur hinner han med allt undrar man?
– Ja det gäller att prioritera..ha ha. Man får vara effektiv och och planera. Sedan hjälper det förstås till att ha en försteånde familj. Min fru (Pia) är också med i klubben och då funkar det. Man kanske skulle dra ned på tempot, men samtidigt är det väldigt roligt och en väldigt meningsfull fritid. Mina barn har fått en otroligt fin uppväxt och fostrats i en föreningsmiljö, med allt runtomkring, säger Kenneth Ågren.
Vi möter honom i polishuset i Uppsala. Hans arbetsplats sedan 45 år tillbaka. Som polis med ansvar för grova brott, finns det alltid de som har onda blickar på en.
– Det har kostat en del ibland. En gång satte de eld på lägenheten och en gång satt det en bomb på bilen. Men jag har aldrig varit rädd, utan då är det bara att jobba ännu hårdare. Det är ett sådant samhälle man inte vill att barnen ska växa upp i. Men jag trivs, skulle jag få möjlighet att välja yrke igen, skulle jag välja samma. Tyvärr är det många poliser som tvivlar, och det är illavarslande. Lika illavarslande som att många ideella krafter försvinner inom föreningslivet, säger Kenneth Ågren.
Kenneth Ågren har varit spelare, tränare, jobbat i ungdomssektionen, valberedningen, festkommittén, varit ekonomiansvarig och sedan ett antal år ordförande. Han har mer eller mindre varit allt inom Gusk. En förening han kom till som spelare för 51 år sedan, från ett lag i Svartbäcken som hette Yoyng Boys.
Han räknar sig till en generation, vars uppoffring blir alltmer sällsynt inom föreningslivet.
– Den sista idioten är född. Så är det. Tyvärr. Jag tror att det kommer att sluta ungefär som i Nederländerna, som de haft det sedan början av 90-talet. Där finns inget ideellt arbete. Det är bara anställda. Jag är rädd för det, och det är jag inte ensam om. Den svenska modellen är fantastisk med det ideella föreningslivet. Det är bara synd att inte statsmakten förstår mer vilken enorm samhällsnytta de gör, säger Kenneth Ågren.
Han är ordförande i en förening som tillhör Uppsalas största med bred ungdomsverksamhet på Yrsafältet och en elitverksamhet med herrlag i division två och damlag i division ett på Gamlis IP. Det är också en ekonomiskt välmående förening.
– Ekonomiskt är vi etta i stan skulle jag vilja säga. Ekonomin är god. Vi drar in pengar på olika sätt, men framförallt försöker vi hålla nere utgifterna. Det går inte att sväva ut och dra på sig en för stor kostym. Sedan ser vi alltid till att hålla budget, det är jag stenhård på. Har man lagt en budget ska den hållas, säger Kenneth Ågren.
Vad är din ledarfilosofi?
– Som ledare ska man vara lyhörd, och man ska veta lite vad man ger sig in på. Man måste vara engagerad och inkludera alla. Åker man på en cup ska alla få åka med, och att alla ska ha råd att åka med. Det finns många ensamstående mammor och pappor, som har barn som är med i olika verksamheter. Alla kanske inte kan sälja 100 bingolotter eller 100 klubbrabatter. Men gör man ett försök, så kanske man kan sälja två och försöker man bara och gör sitt så ska man vara med dela solidariskt på pengarna, säger Kenneth Ågren.
Han känner sig inte klar med sin gärning inom Gusk. Han har i många år kämpat för en konstgräsplan och nya omklädningsrum på Gamlis IP.
– Jag skulle vilja ha den där konstgräsplanen och omklädningsrummen på Gamlis. Vi har inga omklädningsrum, och har även stått på tur för en konstgräsplan i många år, men inte fått hjälp med det. Det är något som jag stridit för de senaste tio åren. De (kommunen) tror att vi ska bygga den själva, men det kommer inte att hända. Vi har inga pengar till det, men har sagt att vi har ideella krafter som hjälper till och att vi kan hjälpa till med belysningen. I augusti kan vi inte träna två lag per kväll på Gamlis för att vi inte har någon belysning. Det är ett jätteproblem. Man behöver inte vara subjektiv för att säga att vi står på tur. Föreningen riskerar att försvinna om ett antal år, om vi inte får det. säger Kenneth Ågren.