Året var 1959. Cornelia Kapocs farfar Géza hade flytt Ungern under revolutionen några år tidigare för att i stället söka lyckan i Sverige. I juli ställdes det ungerska "exillandslaget" mot Sirius på Studenternas i en vänskapsmatch som Uppsalalaget vann med 2–1. Tanken var att storstjärnan Ferenc Puskás skulle medverka, men han fick i sista stund förhinder och dök aldrig upp enligt UNT från den 27 juli 1959. 60 år senare landade målvakten Kapocs barnbarn i Uppsala – ett Uppsala som nu ångar på mot allsvenskan.
– Jag såg det först häromdagen, jag visste inte att matchen var Uppsala faktiskt. Det var häftigt och kanske ödet, att det var Studenternas och Sirius, säger Kapocs.
Hon är ursprungligen från Kungsbacka och via Ljusdal tog hon steget till Uppsala inför säsongen, en säsong som hittills varit ett segertåg i princip. Med snart halva serien spelad så ligger Uppsala med i kampen om de allsvenska platserna.
– Tidigare år har jag spelat i lag där det har gått lite tyngre så det är kul att få vinna så många matcher och att känna att vi är det laget som vinner. Överraskad är jag inte, det kändes bra på försäsongen. Sedan kommer det komma dippar, det gör det för alla lag, men vi jobbar på bra hela tiden och tar match för match. Det känns professionellt och det tror jag varit nyckeln för oss.
Vad säger du om din säsong hittills?
– Det är en ganska ny position, tidigare har jag spelat central forward. Jag känner ändå att jag har tagit steg och utvecklats i den delen, jag tycker det är väldigt kul att spela som ytterforward. Sedan har vi nått stora framgångar med laget och det har påverkat mig och gjort så att jag har kunnat utvecklas ännu mer. Det finns så klart saker som jag måste fortsätta jobba på, jag hade önskat komma till lite fler mål och målchanser.
Uppsala har gått som tåget med sex raka segrar och nio raka matcher utan förlust. Med en match mindre spelad så är man bara två poäng från andraplatsen som leder till allsvenskan.
– Det är väldigt spännande. Sedan får man också tänka på att vi är i en utvecklingsfas. Det låter kanske lite tråkigt, men man får se vart det leder. Vi har inte det kravet på oss att vi måste gå upp den här säsongen.
Jag antar att man ändå rycks med, nu vill ni väl inte sluta fyra?
– Nej, det vill man inte säga, men samtidigt är det svårt att säga hur det kommer att bli. Det är kul att nosa på Stockholmslagen i toppen som tror att de kan slå alla lag. Det är kul och nyttigt att kunna hantera den situationen att ligga med i toppen. Nu hoppas jag att vi tar nio poäng på de här tre matcherna innan uppehållet. Det känns som att vi har ett ganska stabilt lag och idé.
Hur ser ni på era allsvenska chanser?
– Det är klart att det finns chans för vi ligger verkligen där och nosar, det är inte många poäng upp. Sedan är det ett steg upp till att spela i allsvenskan som är den stora frågan, men det är väl så jag och laget tänker.
Noterbart för Uppsalas framgång är att många av nyförvärven kommer från lag som åkte ur i fjol. Kapocs och Sara Olai fick lämna elitettan med Ljusdal, Sofia From och Cassandra Korhonen gjorde detsamma med BK 30 och Lina Lundqvists Kalmar åkte ur allsvenskan. Nu spelar samtliga stora roller i topplaget.
Revansch?
– Jo, det tror jag ändå att det kan vara. Man söker också känslan av att vinna matcher och vara med i toppstriden som är så go, det är en morot att känna att man vinner. Det är så himla mycket skönare än att förlora varje match, man vet hur det känns och det vill man inte uppleva.
Farfar Kapocs var alltså målvakt och beskrevs i UNT 1959 som en av de bästa målvakterna i division II. Kapocs den yngre var visserligen målvakt när hon spelade handboll i yngre år, men det är som offensiv spelare hon skördar framgångar på fotbollsplanen.
– Jag har fått oerhört mycket förtroende, många nya lagkompisar och ett helt nytt spel som jag lärt mig oerhört mycket av. Jag känner att jag är på väg mot det jag vill.
Vad har du för mål med fotbollen?
– Jag har som mål som sträcker sig ut i Europa och se hur långt jag kan gå, att verkligen ge hundra och gå dit jag kan. Mitt mål är att spela fotboll på heltid och kunna ha det som mitt riktiga arbete i framtiden. Det är det jag känner att jag vill nå.
Även om Puskás inte dök upp i Uppsala den där lördagen 1959 så gjorde han flera matcher med "exillandslaget" tillsammans med Géza Kapocs. De tränade tillsammans flera gånger och bodde även ihop vid något tillfälle. Medan Ferenc Puskás gjorde succé i Real Madrid fortsatte karriären för Géza Kapocs i Sverige och Kanada efter matchen på Studenternas.
– Det var förra året jag fick reda på att de hade spelat tillsammans, det var när vi var i Ungern med landslaget. Jag har vetat om att farfar var duktig på fotboll, men inte att han var så bra. Det var coolt när jag fick reda på det, lite chockad kanske. Jag hade inte jättebra koll på vem Puskás var, så gammal är jag inte. Pappa förklarade och då tyckte jag det var coolt och inspirerande att någon i släkten också har hållit på med det som jag gör.
Cornelia Kapocs har fotbollen i blodet och nästa år är tanken att Uppsala Fotboll ska ta klivet in på samma arena som farfar spelade på.
– Man vill spela på en stor arena, få mer publik och uppleva det.
Gör ni det i allsvenskan eller elitettan?
– Det var en svår fråga. Jag vet inte, men vårt mål är att nästa år i alla fall gå upp i allsvenskan. Så säger jag.