”Han nummer två, högerbacken. Han var snabb som satan”. Orden kommer från Sven-Göran Eriksson och handlar om Philip Berglund. Erikssons Leicester hade då, en sommardag 2011, precis mött Sirius i en träningsmatch där den då 19-årige Berglund var lagkapten för Sirius.
– Det var roligt att få beröm av ”Svennis” och jag gjorde en bra match, det var kul. Det var en period där jag inte fick spela så mycket så man hade gått och väntat på chansen. Jag växte av att jag var lagkapten och det lossnade lite, jag ville visa för publiken och Västra Sidan att jag var duktig, säger Philip Berglund nio år senare.
Berglund fostrades i VP och gick senare till Unik. Han tillhörde det Unik-lag årgång 92 som var bland de bästa i Sverige. Sirius tog över stora delar av det laget och redan som 15-åring fick Berglund göra sin första träning med A-laget.
– Jag var i juniorverksamheten i ett och ett halvt år innan jag fick en A-lagsplats. Jag var uppe och nosade redan 2009 och sedan 2010 var jag ordinarie.
På den tiden var högerbacken en av få lokala talanger i Sirius.
– Jag blev uttagen i U19-landslaget samtidigt som jag började få mycket speltid. Man lärde sig väldigt mycket, jag hade erbjudanden om att gå till allsvenska lag och spela juniorfotboll inför den säsongen, men valde att stanna. Det ångrar jag inte.
Som just en av få unga talanger från Uppsala blev Philip Berglund även ansiktet utåt för Bengt Ågerups stora Siriussatsning 2010. Även om Upplands Spelarutveckling AB till slut snarare satsade på etablerade namn och täckte svarta hål i Sirius budget så var tanken från början att man skulle satsa på talangerna i distriktet. Och Philip Berglund blev ansiktet utåt.
– Helt plötsligt var jag med i tv och radio. Jag minns att jag blev kallad till en presskonferens kvällen innan utan att veta vad det handlade om. Plötsligt var TV4 där och jag skulle stå och prata på någon scen. Det var lärorikt, jag åkte runt med Lasse Svensson i några dagar och träffade folk.
När Linus Smedjegården kom till Sirius 2011 försvann Philip Berglunds speltid i mångt och mycket helt. Efter säsongen lämnade han Uppsala för att följa med Andreas Brännström till Hudiksvall i division II trots anbud från andra division I-klubbar som Väsby och Enköping.
– Jag behövde nog komma bort från Uppsala för att börja ta eget ansvar och få ut max. Jag fick nog inte ut det förrän mina sista år i Norge då jag spelade på en hög nivå.
Innan Berglund hamnade i Norge hann han med ett äventyr i Italien.
– Det var en agent som hörde av sig så jag var nere i två månader och tränade med Savona i Serie C. Det blev inget, det var ganska stökigt men en rolig upplevelse.
Det blev tre säsonger i norska tredjedivisionen med Brattvåg IL för Berglund. Trots erbjudande från norska motsvarigheten till superettan valde han att flytta hem. Under tiden i Norge hade han börjat träna ungdomslag och efter att ha avslutat karriären 2016 började Berglund jobba som föreningskonsulent i Vasalund. Två år senare blev han rekryterad till Hammarby där han nu jobbar som koordinator inom pojkakademin.
– Det är jäkligt roligt. Jag har ett övergripande ansvar tillsammans med två andra där jag har mer ansvar för scouting, rekrytering och spelarlogistik. Jag har även extra sportsligt ansvar för de fyra yngsta lagen och se till att de går åt rätt håll. Jag trivs som fisken i vattnet.
Erfarenheterna som han har med sig från den något annorlunda karriären är till stor nytta.
– Jag har upplevt både toppar och dalar. Man får ändå säga att jag var med i yttersta eliten eftersom jag var uttagen i U19-landslaget. Jag har bra förståelse för vad som krävs och inte krävs, någonstans har man svaren även om det inte alltid är ett facit. Det är upp till människan.
Han har följt Sirius på håll sedan han lämnade och sett de ambitioner som presenterades på den där presskonferensen 2010 infrias.
– Det kändes långt bort där och då, men det är väl inte mer än rätt att Sveriges fjärde stad ska ha ett allsvenskt lag och med nya arenan är det skitkul.
Hur ser du på din egen karriär?
– Jag har alltid sagt att jag inte vill bli en som är bitter när man blickar tillbaka på saker. Jag har hört så många som har fastnat i det. Jag har inte lagt så mycket tid på att tänka på min karriär mer än att bara konstatera att jag inte var tillräckligt bra för att ta mig till den absoluta eliten.