I december förra året skrev jag min första krönika där jag slog fast att Uppsalas tid i elitettan blir ettårig. Knappt ett år senare står laget inför matchen som ska uppfylla både målet och drömmen. Resan hit har inte varit spikrak som jag hade förutspått. En usel försäsong, en bra vår och sommar, en avgrundsdjup formsvacka där man förmodligen inte ens hade slagit sitt eget F17-lag och sedan ett sällan skådat skadehelvete på det. Där stod Uppsala inför säsongens viktigaste match mot BP. När till och med jag trodde att målsättningen inte skulle gå att uppnå så har Uppsala rest sig på nio och klarat av måstematcherna. Nu återstår en enda och efter allt som den här klubben gått igenom den senaste säsongen så är jag övertygad om att man klarar det. Det här löser man.
Jag var nere på Uppsalas träning i veckan. Halvt på skämt, halvt på allvar sa en av ledarna att man ”bara” vågar träna en timme så att ingen mer ska gå sönder. Så illa har det varit och att man tagit sig hit är imponerande.
Jobbet ska göras under lördagen och jag har en stark känsla av att vi får anledning att kröna Lina Thoreson till Uppsalas drottning vid 16-tiden. Hon har haft en magisk utveckling under säsongen och det finns ingen bättre lämpad till att gå ut och faktiskt avgöra det här för Uppsala. Jag tror att det blir hon som skjuter Uppsala till allsvenskan igen och det vore ett fantastiskt slut på den här säsongen. Scenen är er.