Mittfältaren trivs med flytten hem till Göteborg.
UNT i Spanien
Bergman Lundin värvades en bit in på försäsongen 2019 till Uppsala. Resten är historia och mittfältaren växte snabbt ut till en nyckelspelare och motor för hela laget. Under sina tre säsonger i laget blev hon en favorit för många. Hon utsågs till elitettans bästa mittfältare och så sent som i september förlängde hon kontraktet med Uppsala över säsongen 2024. När UNT träffar publikfavoriten i spanska Marbella är det dock inte längre i egenskap av Uppsalaspelare utan sedan ett par veckor tillbaka som tidigare Uppsalaspelare.
– Det är tråkigt på ett sätt att lämna Uppsala samtidigt som jag vet att det här är rätt steg för mig. Det känns sjukt spännande med Häcken och den utveckling som jag kommer få här. Det är något jag strävar efter, säger Bergman Lundin.
Hon blev i januari historisk då topplaget Häcken köpte loss henne från Uppsala. Det var klubbens första spelarförsäljning någonsin.
– Tanken från början var att vara kvar i Uppsala, men sedan ändrades det. Kul, väldigt kul och intressant att någon lägger märke till en. Sedan drog det väldigt mycket att det är hemma i Göteborg för mig. Hem till familjen så det var bara jätteroligt samtidigt som jag trivdes jättebra i Uppsala. Det här är dock ett annat steg i en riktning som jag vill ta för att utvecklas ännu mer och ta steg i min karriär.
Hur har första tiden i Häcken varit?
– Det rullar på. Allt är nytt så man försöker att anpassa sig och komma in i det. Det är klart att man kanske inte riktigt är där man vill vara, men det är försäsong och så är det alltid.
Spelmässigt för Bergman Lundin var tiden i Uppsala i princip bra från start till mål. För laget var det dock upp och ner. 2019 gick man smått sensationellt direkt till allsvenskan för att året efter åka ur direkt. 2021 skulle bli ett snabbt återtåg, men i stället föll man på mållinjen i sista matchen.
– 2019 kommer alltid var ett av mina bästa minnen i min karriär, det vi gjorde då. Sedan var det två fotbollsmässigt ganska tuffa år mentalt samtidigt som man har lärt sig extremt mycket av det.
Hur mådde du efter sista matchen i fjol?
– Jag var nog inte så trevlig efter den. Jag hade väldigt svårt att hantera det, det kändes som om vi snubblade på målsnöret extremt hårt. Det är värre att komma fyra än att komma långt ner i tabellen. Det är tufft att se ens mål och dröm bara försvinna, det var väldigt tufft.
Hur lång tid tog det att smälta?
– Jag tror inte jag har smällt det än. Jag är extremt besviken på nästan hela hösten. Vi tog väldigt lite poäng och fick inte den utveckling eller poäng som vi behövde. Den är svår att smälta, det kommer alltid ligga och skava. Det var inte kul speciellt när man kände att vi hade ett bra lag och vi hade alltid i egna händer.
Uppsala hade allt i egna händer inför den sista matchen. Laget hade, trots mängder av skador, dessutom en fin form, men det slutade alltså med platt fall.
– Vi steppade upp de sista matcherna och det kändes som om alla hade varandras rygg och vi var på gång. Det kände jag under uppvärmningen mot Jitex också. Det är klart att det spelar in med nerver, alla hanterar det på olika sätt. Jag älskar pressen, det är något som driver mig framåt, men vissa tycker inte om det. Nerverna spelar större roll än vad folk utanför fotbollen förstår eller tror. Jag kände att vi hade det, det var god stämning och alla var taggade, säger Bergman Lundin och fortsätter sitt resonemang:
– Det klickade inte riktigt. Någon missade en passning där, en annan missade en passning där och Jitex gjorde ett extremt enkelt mål på oss. Där kände man väl att det blev uppförsbacke igen. Vi hade väldigt många uppförsbackar under säsongen, fick alltid jobba uppför. Många gånger lyckades vi, men det var lite för tufft där. En jävla besvikelse.
Bergman Lundin har dock hela tiden tagit steg. Hon är inte sen med att hylla tränaren Jonas Valfridssons betydelse för att hon sitter i en svensk toppklubb i dag.
– Han har hjälpt mig jättemycket till att bli den fotbollsspelare som jag är i dag och ännu mer den person som jag är i dag. Han har alltid varit där för mig och vi har en speciell relation. Jag tror inte att han hatar mig allt för många gånger, men jag har hatat honom många gånger men det tar fem minuter så är det lugnt sen. Han har alltid låtit mig vara den jag är och det är något jag uppskattar extremt mycket.
Marika Bergman Lundin (mitten) jublar med lagkamraterna efter att ha kvitterat till 1-1 i den avgörande matchen mot Hammarby 2019.
Hon berättar hur Valfridsson utvecklat hennes spel under åren.
– Jag har alltid haft tekniken, men kanske inte tekniken för att spela ut lag eller vara en spelfördelare i det hela. Jag har kanske inte haft det självförtroendet, men det såg han direkt och ställde höga krav. Det var något som jag behövde. Han ställde kraven, men han hjälpte mig också dit. Han jobbade verkligen med mig och min blick för spelet.
Samtidigt som Bergman Lundins Häcken rustar för guldstrid så rustar Uppsala för att återigen försöka ta sig upp i allsvenskan. Klubben får dock försöka utan en rad tongivande spelare som lämnat. Förutom Bergman Lundin så har lagkaptenen Agnes Nyberg har gått till AIK, fjolårets utropstecken Lina Thoreson har flyttat till USA och trotjänaren Ellen Toivio har lämnat för BP. Tunga namn att ersätta.
– Det är klart att det påverkar. Vi hade ändå en ryggrad från 2019 med spelare som hade spelat med varandra ett tag och lärt känna varandra, förstår allt från hur ledarna styr laget till hur spelarna funkar. Samtidigt tycker jag värvningarna man har gjort nu är bra värvningar och jag tror verkligen att den gruppen kommer att komma tillsammans och jag hoppas inget annat än att det går bra för Uppsala.
Uppsala har haft två mentalt jobbiga år bakom sig.
Marika Bergman Lundin kommer att lämna ett hål efter sig i Uppsala Fotboll. Hon kommer att bli ihågkommen som en av klubbens bästa mittfältare genom tiderna och satte under sina tre år i laget ett rejält avtryck i den röda tröjan.
Känner du av det?
– Det är väldigt svårt att se sin egen roll i en klubb på det sättet. Jag gjorde allt som jag kunde under de här tre säsongerna för att vi skulle lyckas. Någonstans hoppas jag att jag har gjort något avtryck speciellt för de unga supportrarna som har varit på våra matcher eller våra bollisar. Jag hoppas att jag har satt något avtryck, att de har sett att vill man så kan man om man kämpar för det. Det hoppas jag, det är nog det viktigaste för mig, att de unga tjejerna ser att det går om man vill.